Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om lifvet vid hyttan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lifligast under vintertid, då slädföret var gott. Då syntes långa
rader af malmkörare närma sig, ock kolbönder anlände med
sina fyllda kolryssar. I smärre timrade bok- eller malmhus
sutto några gubbar ock gummor eller ock barn, sysselsatta
med att »boka» malm, d. v. s. att slå sönder den rostade malmen
i stycken, lagom stora att nedläggas i masugnen. Sådana
stycken, som icke ansågos värda att smälta, afskildes ock
kastades i »sinderstalpen». Det som sålunda afskildes, kallades
»gråbärg» eller »boklort». Mycket hårt gråbärg benämnes
»gallbärg». »Slibärg» är namnet på en lösare sort af gråbärg.
De egentliga hyttarbetarne voro upptagna af sina
förrättningar, såsom att bära kol i korgar, skjuta malm i kärror eller
bära den i malmburkarna o. s. v.
Hyttarbetet var fordom mycket drygare ock besvärligare,
än hvad nu är förhållandet. Nu bringar krossvärket upp malmen
på ugnen, ock sindret eller de odugliga delarna af den smälta
malmen skaffas genom »spel» ut ur hyttan. Förr måste man
däremot köra upp malmen till ugnen ock forsla ner sindret till
sinderstalpet samt köra eller bära järnet till bodarna, där det
skulle förvaras. Dessa bodar tillåstes sedan med mycken
omsorg. Numera värdar man sig icke om att förvara järntackorna
(»järngösarna») i särskilda bodar, utan lägger dem ute på
backarna kring hyttan, där det faller sig bekvämast. En
»tackjärnsgös» skattades förr ganska högt mot hvad nu är fallet,
ock det berättas om en bärgsman, att han dagligen knäföll
ock bad för sina »järngösar». Före vårt århundrade värderades
järnet, såsom naturligt var, ännu högre. Anmärkningsvärt är,
att man på en gård vid Lindes Garphyttan, hvilken uppfördes
för omkring 90 år sedan, till knutstenar använde tvänne mycket
stora järngösar — ett egendomligt förhållande på en tid, då
man eljes var så rädd om järnet.
I början på 1800-talet »bokades» malmen på smärre
fyrkantiga järnhällar; men före nämnda tid var detta
förfaringssätt alltför dyrbart, ock man bokade då i stället på större flata
stenar. På den gamla hyttbacken vid Siggeboda i Linde socken,
hvarest masugnen nedrefs år 1729, anträffas än i dag sådana
»bokstenar» med djupa urholkningar efter bokningen.
Malmrostningen försiggick i »rostgroparna». De förmögnare
bärgsmännen egde flera sådana, i hvilka arbetades samtidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
