Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjänstfolkets ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller, som det heter, »vara mån om huset». Husbonden
tilltalades rätt ock slätt med benämningen »far», ock husmodern
kallades »mor». Våra dagars titelsjuka har äfven trängt till
bärgsgårdarna, ock man har redan länge äflats att där införa
härr- ock frutiteln.
Men oaktat det skenbart förtroliga förhållande, som
förefanns mellan husbonde ock tjänare, visste likväl den förre att
skaffa sig vederbörlig respekt ock tålde aldrig, att någon af
de underordnade understod sig att brista i den lydnad eller
vördnad, som tillkom husets härre.
Tjänstfolket fick fordomdags nöja sig med en anspråkslös
lön. En dränglön utgjordes under 1830-talet af 50—60, någon
gång 75 riksdaler. En pigas lön belöpte sig samtidigt till
25—28 rdr.
Därjämte hade hvarje dräng att utfå i »smårede»: 2 skjortor
af blångarnsväf ock 1 af lingarn, 2 par svenska skor
(becksömsskor) ock ett par tyska (kalfskinnsskor till hälgdags), 1 par
handskar af kalfskinn, samt 1 par s. k. Boråsvantar af ull.
En fördräng (»husbonddräng») erhöll dessutom 1 par svenska
stöflar.
En piga bekom följande i »smårede»: 12 alnar väf till
lintyg, däraf 8 alnar blångarn ock 4 alnar bomullsväf, 4 alnar
hårväf till en kjortel, tyg till ett ullförkläde, 1 mark ull eller
något mer till strumpor, 2 par svenska ock 1 par tyska skor,
samt ett par kängor.
Vid städslingen förbehöll sig också tjänaren ledighet under
årets lopp på en marknadsdag ock en drefdag för deltagande
i drefdansen, hvarjämte han vanligen erhöll en riksdaler till
bestridande af utgifter vid sistnämnda tillfälle.
Dessa löneförhållanden voro allmänt gällande till slutet
af 1840-talet eller början af 50-talet, då lönerna begynte att
höjas.
Sällan var tjänstfolket i stånd att göra några besparingar.
Den lilla lönen gick åt till kläder ock till dryckesvaror. En
dräng i Ringshyttan, vid namn Karl Pärsson, hade dock lyckats
spara hop ett efter dåvarande förhållanden ingalunda obetydligt
kapital, hvilket han lånat ut i näjden. Men denne dräng
bildade ett undantag i flere afseenden. Han höll sig fin, som
det hette, nyttjade i hälgdagslag klädeströja ock silfverspännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
