- Project Runeberg -  Bebodda verldar eller vilkoren för himlakropparnas beboelighet /
44

(1866) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nya sferer, nya klot, verldar, som hopa sig den ena
öfver den andra; du skall möta det oändliga
öfverallt, i materien, i rymden, i rörelsen, i planeternas
antal och i antalet af solar, som begåfva dem med
skönhet; och efter millioner år skall du knappt känna
några punkter i naturens omätliga rike. O! huru
stor har hon ej blifvit för våra ögon genom denna
lära! och om det är sannt, att vår själ vidgar sig
med våra idéer och på visst sätt förenar sig med
de föremål, den tillegnat sig, huru stolt bör ej då
menniskan känna sig Öfyer att hafva: genomträngt
dessa ofantliga djup!

Känna oss stolta! utropade jag med förvåning.
Och öfver hvad då, aktningsvärde Kallias? Min själ
känner sig förkrossad vid anblicken af denna storhet
utan gränser, inför hvilken alla andra storheter sjunka
ned till intet. Ni, jag, alla menniskor äro i mina
ögon ej annat än insekter, nedsänkta i ett omätligt
haf, der konungar och eröfrare ej utmärka sig för
annat, än att de litet mer än ändra sätta de
närmast omgifvande vattenpartiklarna i rörelse. Yid
dessa ord betraktadé mig hierofanten; och, sedan
han ett ögonblick försjunkit i tankar, sade han,
tvekande min hand: — min son, en insekt, som
kan se skymten af det oändliga, delar den storhet,
som förskräcker dig.

Efter dessa ord lemnade oss Kallias, och
Euklides talade till mig om Pythagoras och hans
anhängare, hvilka tro på verldarnas flertal. Sedan
talade han om månen: Enligt Xenofanes, sade
han, föra denna stjernas invånare samma lif som vi
på jorden. Enligt några Pythagoras’ lärjungar, äro
växterna der vackrare, djuren femton gånger större
och dagarna femton gånger längre än hos oss. —
Och utan tvifvel, tillade jag, menniskorna femton
gånger så intelligenta som på vår jord? Denna idé
behagade min inbillning. Då naturen är rikare på
slägtens varieteter än på deras antal, så fördelar jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:38:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bebodda/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free