- Project Runeberg -  Bebodda verldar eller vilkoren för himlakropparnas beboelighet /
56

(1866) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inre hafva till uppgift att reflektera utåt detta ljus
och värme och skydda solen sjelf för desamma.
Solens klot skulle under sådana förhållanden kunna
bebos; sådan var William Herschels åsigt äfvensom
andra astronomers, hvilka efter honom studerade
solens fysiska beskaffenhet, likasom det ännu är
hans sons, sir John Herschels, och flera af våra
samtidas åsigt. Men man kan dock ej påstå, att denna
teori är det absoluta uttrycket för sanningen, eller
att den oåterkalleligen kan antagas. Helt nya
iakttagelser i den allmänna fysiken tyckas böra modifiera
dess elementer och visa, att solens inre kärna,
såväl som dess atmosferiska omhöljen, ej äro af den
beskaffenhet man föreställt sig. Solen tyckes, enligt
Keplers ord, vara en ofantlig magnet, som endast
genom den ömsesidiga attraktionens lagar
sammanhåller den grupp af verldar, öfver hvilka hon
herrskar, en oföränderlig källa för elektriciteten,
hvarifrån detta ovägbara ämne, som spelar en så stor
röle bland vårt systems verksamma krafter, sprides
öfver planeterna.

Solens inflytande på jorden och de andra
planeterna är af en ojemförlig vigt; vi hafva henne
att tacka för vår tillvaros grundvilkor. Vinden som
blåser öfver våra fält, floden som från slätterna
strömmar ut i hafvet, skeppet, med fyllda segel, den
groende säden, det befruktande regnet, qvarnen som
förvandlar fältens ax, hästen som kråmar sig under
ryttaren, pennan med hvilken skriftställaren
nedskrifver sin tanke: det är till solen vi böra gå för
att söka förklaringen öfver lifvets mångfaldiga
fenomener; hon är direkt eller indirekt den verkande
orsaken till alla förändringar som försiggå på
planeterna, — hon, hvars makt och storhet omgifva
och genomtränga oss, och hvarförutan jordens
stelfrusna hjerta snart skulle upphöra att klappa.

Solens ofantliga klot är en million fyrahundra
tusen (1,407,187) gånger större än jorden. Se här

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:38:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bebodda/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free