- Project Runeberg -  Bebodda verldar eller vilkoren för himlakropparnas beboelighet /
57

(1866) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett välbekant exempel, som kan lemna en idé om
denna oerhörda storlek: om vi tänka oss jorden i
solens medelpunkt som en liten kärna inuti en frukt,
så skulle månen (som ligger på ett afstånd af 36,196
mil från jorden) infattas i det inre af solens massa,
och för att komma från månens medelpunkt till
solens yta, skulle man nödgas genomgå en sträcka af
mer än 30,000 mil. Denna väldiga stjerna väger
ensam för sig 700 gånger mer än alla planeterna,
asteroiderna, kometerna och månarna
tillsammantagne. I de högre lagren af hennes lysande
atmosfer tror man sig vanligtvis kunna observera stora
öppningar, genom hvilka ögat nedtränger till solens
klot, öppningar af så ofantlig utsträckning, att
jorden skulle kunna uppslukas af dem; sådant är
åtminstone fläckarnas utseende, men månne de
verkligen äro Öppningar genom atmosferen?
Spektralanalysen nödgar oss att vara mycket förbehållsamma
i våra påståenden. I alla händelser har man på
solskifvan uppmätt fläckar, hvilkas diameter varit
tio gånger större än jordens, och hvilka likväl
under loppet af några dagar undergått en total
förändring.

Denna stjerna hvälfver sig omkring sin axel på
tjugufem dagar eller, för att uttrycka sig rättare,
omkring solsystemets gemensamma tyngdpunkt, en
rotation, som till sina verkningar är helt och hållet
olika planeternas rörelse omkring sina axlar,
emedan den ej på solen framkallar omvexlingen af dag
och natt, såsom hos planeterna. Man har ej kunnat
afgöra genom hvilka medel solen frambringar ljus
och värme; vi kunna till och med säga, att, trots
den oerhörda mängd hon deraf sprider omkring sig
i rymden, vare sig att denna eldstad förtär sig sjelf,
något som de astronomiska iakttagelserna sannolikt
en dag skola säga oss, vare sig att hon uppnått ett
tillstånd af permanent varaktighet, slutande inom sig
sjelf vilkoren för en obegränsad tillvaro, vare sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:38:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bebodda/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free