- Project Runeberg -  Bebodda verldar eller vilkoren för himlakropparnas beboelighet /
180

(1866) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utan nätter och måhända af obestämda årstider; att
närvaron af flera elektriska härdar, nya och okända
färgers kombinationer och den samtidiga inverkan
af så många olika krafter, — på ytan af dessa verldar
utveckla en stor och praktfull lifs-skala, och
ofattliga lifstyper, om hvilka vi, som ej känna mer än
en punkt r universum, aldrig kunna bilda oss en
föreställning? Hvem kan framför allt våga tänka,
att dessa sferers harmoni, som i okända rymder
dallrar under den gudomliga ordnarens flägt, skulle
utvecklats utan orsak och utan ändamål i
tomrummets öken? Och hvem skulle våga påstå, att dessa
ofantliga solar ej skapats för annat ändamål än för
att i evighet kretsa omkring hvarandra?

Största delen af stjernorna vi se på himmeln,
och särskildt de som tillhöra vintergatan och
befinna sig i trakten deromkring, bilda ett helt, en
gemensam grupp, som i astronomien kallas en
nebulosa. Vår sol — och följaktligen jorden och de
andra planeterna — tillhör den oerhörda samling
af henne liknande stjernor, hvars eqvatoriala lager
afteckna sig i en ofantlig, rundtomkring hela
himlahvalfvet gående storcirkel; hon befinner sig nära
midten af denna stjernsamling, ej långt ifrån den
region der den delar sig i tvänne grenar; hon
intager sålunda ett centralt läge med hänseende till
vintergatan. Om man vill veta huru många
stjernor finnas i det eqvators-plan, nära hvars midt vi
befinna oss, kunna vi nämna, att William Herschel,
då han med tillhjelp af sitt jätteteleskop sonderade
denna? del af himlahvalfvet, under en fjerdedels
timmes förlopp och i ett synfält om femton minuters
diameter, (fjerdedelen af solens synbara diameter)
såg det oerhörda antalet af 116,000 stjernor passera
förbi; och att han, tillämpande denna kalkyl på
hela vintergatan, fann, att den innehöll ej mindre
än aderton millioner solar. Sådant är antalet, man
räknat i det eqvatoriala lagret af nebulosan, der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:38:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bebodda/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free