- Project Runeberg -  Bebodda verldar eller vilkoren för himlakropparnas beboelighet /
182

(1866) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nolikt flera stjernsamlingars afstånd, hvilka vi
studera i våra teleskopers synfält.

Rymden är beströdd med nebulosor till den
grad aflägsna från vår, oaktadt hvars och ens
omätliga utsträckning, att ljuset från de dem bildande
solarna ej kan anlända till oss förr än efter
millioner år, och att våra mest fulländade instrumenter
ej förmå visa oss dem annat än under hvitaktiga,
i den omätliga rymden försvinnande ljusmoln.

När man betänker stjernornas antal, afstånden
som skilja dem från hvarandra, nebulosornas
utsträckning och Ömsesidiga afstånd; när man
försöker att se klart i denna omätlighet utan namn, när
man utanför verldarna oupphörligt möter andra
verldar, och när man utanför dessa möter nya
skapelser i oändlighet; när för oss, atomer, det oändliga
börjar skymta fram, ... då gripes man af en
bäfvan i själens djup, och man frågar med en
oförställd och förskräckt nyfikenhet hvad meningen är
med ett universum, som tillväxer i den mån våra
begrepp utsträckas och som, sedan vi uttömt hela
serien af våra nummertal, för att uttrycka dess
storhet, ändock befinner sig oändligt öfver våra
beräkningar och omsluter dessa helt och hållet, såsom
oceanen slukar det fallande sandkornet.

Begränsningen finnes endast inom vår egen själ;
rymden kan ej fördraga någon sådan. Och när våra
undersökningar fört oss till de möjliga
uppskattningarnas gränser, och vi tro oss känna verldsalltet i
sin helhet, så är dock denna ständigt sig
utsträckande skapelse lika otillgänglig för vår själs
fattning, som verldsbyggnaden till en början var
otillgänglig för våra obeväpnade ögons observationer.

De sista nebulosorna, som kunna nås af
teleskopets genomträngande öga och som bleka och
orediga försvinna i det omätliga fjerran, ligga på
gränserna af de regioner vi med våra blickar kunnat
uppsöka och tyckas vid dessa gränser afsluta de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:38:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bebodda/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free