Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verldar, hafva de i sjelfva verket endast sett sjelfva
jorden, matt afspeglad i deras tankes spegel.
En bland de mest poetiska skildringar af detta
slag vi ega, är den öfver Venus, som författaren
till Paul och Virginie lemnat oss i sitt arbete:
Naturens harmonier. Det skall blifva första beviset
för vårt påståendes sanning.
"Venus," säger Bernardin de Saint-Pierre, "bör
vara öfversållad med öar, från hvilka bergspetsar,
fem eller sex gånger högre än Piken på Teneriffa,
skjuta i höjden. De glittrande vattenfallen, som
nedstörta från dem, befukta och uppfriska deras
grönskande sluttningar. Dess haf böra erbjuda på
samma gång de mest storartade och mest hänförande
skådespel. Tänkom oss Schweiz’ glacierer, med
sina strömmar, sjöar, grönskande ängar och mörka
granskogar förflyttade midt i Stilla Hafvet: lägg
omkring deras sluttningar kullarna vid Loire, som
betäckas af vinrankor och alla slags fruktträd:
omslut dessas fot med Moluckernas skogbekransade
hafsstrand, der bananens, muskottens och kryddnejlikans
dofter kringföras af vindarna och der honungsfoglars,
turturduvors och tropikernas praktfulla foglars
sånger återgifvas af ekot. Tänkom oss deras stränder,
beskuggade af kokospalmer, öfversållade med
perl-musslor och ambra: indiska oceanens och
medel-hafvets röda koraller, ur hafvets djup
uppskjutande i jemnhöjd med de högsta träd och under
tjugufem dagars ebb höjande sig ur vågorna och
förenande sina skarlakansröda och skära färger med
palmernas grönska: och slutligen det genomskinliga
hafsvattnet, som återspeglar dessa berg, skogar,
foglar, och som går i tidvattenströmmar från ö till ö,
— och med allt detta skall man ändock endast få en
svag föreställning om landskaperna på Venus. Då
vid solståndet solen höjer sig 71° Öfver eqvatorn,
bör den pol, som af henne belyses, njuta en vida
angenämare temperatur, än vi under våra mildaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
