- Project Runeberg -  Bebodda verldar eller vilkoren för himlakropparnas beboelighet /
282

(1866) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

värmets lagar frambringas på eder yta; vi hafva
betraktat de taflor naturens konsterfarna hand målar
på edra fält, när dagen gryr, solen sjunker eller
när natten öfver er utbreder sin stjernmantel. Allt
detta hafva vi skådat; vi hafva insett huru föga
vår bostad förtjenar att jemföras med eder; vi hafva
blifvit i stånd att bättre bedöma det afstånd som
skiljer oss från eder, sublima stjernor! Vi hafva
tydligare fattat afståndet, som skiljer vår primitiva
mensklighet från de upphöjda menskligheter, hvilkas
hemvist J ären.

Men ären J, i det fjerran boende menskligheter,
oss så främmande som vi tro? Genomlöpen ej J
eder bestämmelses cykel på samma sätt som vi här
nere; kännen J er icke dragna mot samma mål;
gå vi ej gemensamt samma slut till mötes? Veten
J, om det ej gifves andra föreningsband mellan oss
än dessa ljusstrålar som våra boningar ömsesidigt
sända hvarandra? Veten J, om ej skapelsens enhet
och solidaritet rörer oss, hvar och en af oss,
tänkande atomer, och om vi ej en dag skola mötas
och igenkänna hvarandra? Kännen J, om ej våra
första föräldrar voro syskon, innan de nedstego till
hvar sitt fädernesland, för att der uppställa lika
många menniskofamiljers vaggor? Sägen oss, mot
hvilken punkt vi alla, planeter och solar, föras;
hvilket hviloställe vi söka i rymden, och hvilken
denna sista bostad är, der vi en gång skola bli
återförenade?

Ack nej! J ären oss ej främmande, ljusa
stjernor, som under den tysta natten sända oss
edra milda strålar! Hvarje själ, som hängifvit sig
åt edert åskådande, har ej kunnat frigöra sig från
en sympatetisk känsla, som väckes af eder magiska
glans. Nu framför allt, sedan odödlighetens
regioner blifvit mera synliga, sedan den heliga
morgonrodnad inträdt, då Urania med handen lyfter slöjan
som undanskymde dem; nu, då verldsalltet visat sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:38:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bebodda/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free