- Project Runeberg -  Bebodda verldar eller vilkoren för himlakropparnas beboelighet /
283

(1866) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för oss i hela sitt majestät, hela sin sanning, hafva
vi sjelfva blifvit större, genom att sönderbryta de
gamla dogmernas trånga krets, och vår blick har
plötsligt vidgats, sedan vi omfattat
verldsbyggna-dens oändliga utsträckning. J hafven nedstigit till
oss, himmelns ljusa döttrar! J hafven i våra själar
ingjutit en inspiration som ej längre kan väckas
af fordna tiders sånggudinnor; J hafven omstrålat
oss med edert ljus, och vi hafva fattat eder sublima
undervisning.

O, majestätiska natt! Huru mycket har ej din
skönhet tillväxt för våra ögon, sedan vi under din
synbara död lärt oss igenkänna lifvet! Huru
mäktigt tilltalande är ej din harmoni! Huru förändradt
är ej numera ditt utseende, när vi skåda dig med
själens ögon! Förr var det mig en njutning att
under midnattens tystnad betrakta de aflägsna
pleia-derna, hvilkas strålar flytta oss så långt ifrån
jorden; jag älskade att göra eder till en hvilopunkt
för mina skiftande tankar. Men i dag, då jag i
andra talrika stjernor ser lika många solar, omkring
hvilka menniskofamiljer äro grupperade; i dag, då
jag i edra milda strålar tror mig igenkänna blickar
från okända bröder, eller måhända från älskade
varelser, hvilka voro mig så dyrbara, och hvilka döden
skördat och fört långt från mig ... nu älskar jag
eder, strålande pleiader; älskar eder, såsom
pilgrimen älskar de heliga städer till hvilka han
vallfärdat, såsom han älskar altaret vid hvars fot han
uppsänder sin bönesuck, och på hvilket han en
gång-skall trycka en kyss, varm som hans lifs skönaste
trängtan!

Allt är nu stort, gudomligt för våra ögon.
Naturen är ej längre blott den gudomliga hemlighetens
yttre tron, hon är äfven det synliga uttrycket af
den oändliga allmakten, bilden af den högstes
storhet. Fordom betraktade vi jorden, vi bebo, såsom
ensam i naturen, och vi trodde, att, då hon var det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:38:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bebodda/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free