- Project Runeberg -  Bebodda verldar eller vilkoren för himlakropparnas beboelighet /
311

(1866) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sedan denna oföränderliga temperatur för de
till ett visst djup under jordytan belägna lagren en
gång blifvit bestämd för hvarje punkt af jorden, så
blir, på grund af lagen för värmets utstrålning,
följden den, att den i ständigt lika stora qvantiteter
fortplantar sig från hvarje punkt nedåt till de största
djup, på så sätt, att slutresultatet af solens inverkan
efter ett tillräckligt långt tidsförlopp, måste blifva
grundandet af en fix temperatur for hvarje ställe
på jorden, hvilken, räknad från den punkt, der de
periodiska vexlingarna ej längre förnimmas, i
ständigt lika stora qvantiteter nedtränger ända till
jordens medelpunkt.

I det temperaturens slutläge, hvarom vi nyss
talat, motsvaras den värme, som vid de eqvatoriala
trakterna nedtränger i jorden, på det noggrannaste
af den värme som utstrålar från polartrakterna,
på det sätt, att jorden lemnar tillbaka åt rymden
all den värme hon emottager från solen.

Vi kunna af det ofvan anförda sluta till, att,
om jorden under en mycket lång tidrymd varit
utsatt endast för solstrålarnas inverkan, man skulle,
till hvilket djup man än kunde nedtränga i
jordskorpan, iakttaga en med latituden vexlande temperatur,
hvilken ej märkbart skulle förändras, om man i en
vertikal riktning trängde djupare nedåt. Värmen
kunde visserligen aftaga i den mån man trängde
djupare nedåt, så framt ej uppvärmningen hade
uppnått sitt maximum; men i intet fall kunde värmen
tilltaga med djupet.

Solvärmens verkningar måste modifieras af det
atmosferiska hölje som betäcker jorden, och af
hafven som skölja dess stränder. De stora rörelser
som försiggå inom dessa fluida, göra värmen mera
likformig; å en annan sida höjes temperaturen genom
luftens närvaro, emedan hon lemnar fri genomgång
för ljus och värmestrålarna, men motsätter sig
värmeutstrålningen från jorden till rymden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:38:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bebodda/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free