- Project Runeberg -  Bebodda verldar eller vilkoren för himlakropparnas beboelighet /
321

(1866) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ur remnorna i Magdalena-dalen, dödade en mängd
ormar, råttor och andra djur, hviJka lefde i
grottorna.

. Det är tydligt att verkstaden, der dessa
förstörande krafter födas och utbildas, är belägen under
jordskorpan . . . Man måste tillskrifva reaktionen
från de ångor, hvilka i jordens inre äro underkastade
en oerhörd tryckning, alla de skakningar som rubba
jordytan, från och med de våldsammaste utbrott till
de lindrigaste dallringar. De verksamma vulkanerna
måste betraktas som säkerhetsventiler för den
omkringliggande trakten. Om vulkanens öppning
tillslutes, om förbindelsen mellan jordens inre och
atmosferen afbrytes, hotas de närliggande länderna af
en snart inträffande jordbäfning. (Man kan tänka
sig hvad följden skulle blifva, om alla dessa
vulkaniska ventiler en dag blefve tillslutna),

Innan jag lemnar detta storartade fenomen, bör
jag angifva ursprunget till detta uppskakande
intryck, till denna alldeles egendomliga verkan, en
första jordbäfning på oss utöfvar, till och med när
den ej åtföljes af något underjordiskt buller. Enligt
min åsigt härleder sig ej detta intryck deraf, att
de bilder af förstörelse, hvilka historien förvarat åt
minnet, på en gång och i massa framträda för vår
inbillning. Det som griper oss är, att vi plötsligt
förlora förtroendet till markens stadga. Vi äro från
barndomen vana vid kontrasten mellan vattnets
rörlighet och jordens orörlighet. Alla våra sinnens
vittnesbörd hafva befastat oss i denna vår säkerhet.
Börjar marken att dansa, så skingras på en
gång-ett helt lifs erfarenhet; naturens lugn var ej annat
än en illusion, och vi känna oss våldsamt kastade
ibland ett kaos af förstörande krafter. Då skärpes
uppmärksamheten af hvarje buller, af hvarje
vindfläkt; man misstänker isynnerhet den mark hvarpå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:38:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bebodda/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free