- Project Runeberg -  Grunddragen af befolkningsläran /
5

(1894) [MARC] Author: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tyska rikets, Storbritanniens och Irlands samt Frankrikes och Italiens
sammanlagda folkmängd, 157 mill., torde numera minst 75 à 80 mill.
kunna räknas såsom stadsbor, alltså vid pass hälften.

Af de främmande världsdelarna utmärkes särskildt Australien af
sin för en så ung kultur oproportionerligt talrika stadsbefolkning, och
äfven i Förenta Staterna upptaga städerna (med öfver åtta tusen inb.)
redan en mycket hög procent af befolkningssiffran (30 procent). En
skarp motsats härtill bilda de gamla kulturländerna i östra Asien,
Indien och Kina, i hvilka landsbygden afgjordt dominerar.

Mellan land och stad har i äldre tider rådt en djupgående
åtskillnad i nästan alla befolkningsstatistiska hänseenden, i fråga hvarom får
hänvisas till de särskilda afdelningarna af den följande framställningen.
Under de senaste årtiondena har denna skillnad till stor del utplånats
och städerna alltmera närmat sig landsbygdens naturenligare
befolkningsförhållanden
. Detta viktiga faktum har för Sveriges vidkommande blifvit
i detalj påvisadt i Statistisk Tidskrift, årg. 1887; i öfriga länder torde
utvecklingens gång i stort sedt hafva varit densamma.

III. Befolkningens fördelning efter ålder.



1. Befolkningens fördelning efter ålder är det viktigaste af den
egentliga befolkningsstatistikens problem, i det åldersfördelningen både
är det slutliga resultatet af hela befolkningsrörelsen och å andra sidan
själf uppträder såsom reglerande, i viss mån, gent emot
befolkningsrörelsens särskilda faktorer.

En samtidigt lefvande, något större befolkning består, såsom
bekant, af vid pass ett hundra olika årskullar. Den inbördes talrikheten
af dessa, alltså befolkningens relativa äldersfördelning, beror, frånsedt
in- och utflyttning, å ena sidan af kullarnas ursprungliga numerär vid
födelsen, å andra sidan af den lägre eller högre grad, i hvilken det
ursprungliga antalet individer hunnit decimeras genom döden. Vi skola
här först taga i betraktande sistnämnda faktor, alltså

2. Afgången genom döden. Enligt de samfällda
dödlighetsförhållandena under 1870-talet i flertalet af Västenropas länder[1] kan beräknas, att af 10,000 lefvande födda barn kvarlefde vid hvar och en af
nedanstående åldrar:
Vid 1 års ålder         8,075
» 5 »        » 7,000
» 10 »        » 6,710
» 15 »        » 6,570
Vid 20 år 6,390
» 30 » 5,885
» 40 » 5,305
» 50 » 4,635
Vid 60 år 3,710
» 70 » 2,340
» 80 » 805
» 90 » 85


[1] Beräkningarna, som blott äro ungefärliga, afse Sverige, Norge, Danmark, Finland,
England, Tyska riket, Nederländerna, Frankrike, Schweiz och Italien.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:39:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/befolkning/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free