Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvarje siffra i denna tabell betecknar sannolikheten för ett nyfödt barn att dö inom
en viss ålder och af en viss dödsorsak. Sannolikheten att dö af farsot i åldern 5/15 år är
alltså 258 tiotusendelar; att dö såsom själfmördare i åldern 35/55 år: 14 tiotusendelar;
sannolikheten öfverhufvud att dö i åldern 25/35 år är 620 tiotusendelar, att öfverhufvud dö af
lungsjukdom 2,640 tiotusendelar, o. s. v. Tillika visa dessa tal hvilka dödsorsaker i hvarje
ålder äro de farligaste. I åldern 5/15 förorsakas sålunda nästan halfva antalet dödsfall af
farsoter, i åldrarna 15/35 år mer än halfva antalet af lungsjukdomar o. s. v. — Bland
lungsjukdomar ingår lungsot med en dödssumma i det hela af 1,144 (569 män och 575
kvinnor) samt för de sju åldersgrupperna i ordning 45, 57, 228, 271, 389, 147 och 7.
10. Olika yrken. Knappast någon befolkningsstatistisk fråga
väcker i våra dagar i så hög grad allmänhetens intresse som den om
dödligheten inom olika samhällsklasser eller yrken. Olyckligtvis gifves
det på samma gång ingen annan fråga, på hvilken statistiken har så
svårt att gifva ett tillfredsställande svar.
Svårigheten ligger i första rummet uti att finna en yrkesuppdelning af de lefvande
som är fullt jämförlig med yrkesuppdelningen af de döda. Den förra hemtas nämligen ur
folkräkningsmaterialet, den senare ur dödslistorna, och det är långt ifrån säkert att dessa
båda källor upptaga en person under samma yrke. I Sverige, där såväl folkräkningarna som
dödslistorna grunda sig på husförhörslängderna, tyckes som skulle vi i detta fall ha det
idealiskt ställdt, men till ersättning äro yrkesbeteckningarna i husförhörslängderna ofta i och
för sig otillfredsställande. En stor mängd upptagas under den föga betecknande rubriken
»arbetare» o. d.; många stå troligen upptagna under yrken som de för länge sedan upphört
att utöfva. — En ytterligare olägenhet erbjuder öfverallt det stora antalet personer, som
utöfva flere yrken på en gång, och det ännu större antal, som öfvergå från ett yrke till ett annat.
Trots dessa och andra svårigheter har i våra dagar ett väldigt
arbete i flere länder nedlagts på att lösa denna fråga. För Sveriges
vidkommande erinras om Arbetareförsäkringskomiténs förtjenstfulla
utredning (tredje delen af dess betänkande, häftet 7, sid. 19 o. ff.). Af
de i England och Schweiz samt i Paris gjorda undersökningarna har
J. Bertillon utarbetat en sammanfattning, af hvilken vi här, efter
Försäkringsföreningens Tidskrift för 1892, meddela slutsatserna.
Betraktade från synpunkten af deras större eller mindre hälsosamhet torde yrkena
kunna indelas i följande hufvudgrupper:
1. Yrken som utsätta sina idkare för oblid väderlek och på samma gång tvinga till
stillasittande. Sådana äro särskildt kuskarnas och i mindre grad åkarnes yrken. Dessa äro
de osundaste af alla;
2. Yrken som utsätta för ogynnsam väderlek men utan att tvinga till stillasittande.
Lika skadliga som de föregående äro, lika hälsosamma äro i allmänhet dessa. Hit höra
jordbrukare, idkare af trädgårdsskötsel, skogvaktare m. fl.; hafsfiskare och båtkarlar tillhöra äfven
i viss mån denna kategori;
3. Yrken som utsätta för inandning af hårdt stoft, men i fria luften. Sådana äro
stenhuggarnes m. fl. yrken, hvilkas dödlighet är mycket hög; något mindre dödlighet än
dessa hafva murare, tegel- och skiffertäckare m. fl., som i viss mån tillhöra samma kategori;
4. Yrken som utsätta för inandning af hårdt stoft uti instängd luft. Dessa yrken
medföra åtminstone lika hög dödlighet som de föregående, af hvad slag det inandade stoftet
än är, vare sig metalliskt (tillverkare af maskiner och redskaper, knif- och filsmeder,
kirurgiska och vetenskapliga instrumentmakare, m. fl.), eller af sten och jord (krukmakare m. fl.),
eller af animaliskt ursprung (borstbindare, tagel- och hårarbetare, hårfrisörer m. fl);
5. Yrken utsättande för inandningen af mjukt stoft, såsom mjölnare, bagare, spinnare
m. fl., äro i allmänhet mindre ohälsosamma än de två närmast föregående grupperna;
6. Yrken utsättande för öfverdrifven värme, rök, ånga o. s v. Grofsmedernas
hälsotillstånd är i allmänhet mindre tillfredsställande, men de mekaniska arbetarne ha blott
medelhög dödlighet; sockerbagarnes dödlighet är mycket hög;
7. Yrken som utsätta sina idkare för att absorbera skadliga ämnen. Sådana äro de
yrken, som utsätta för blyförgiftning, såsom filsmeder, målare, tryckeriarbetare m. fl.; vidare
yrken som utsätta för förgiftning genom fosfor, kvicksilfver och andra mineraliska eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
