Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
I Myssjö inträffade strax före sammanringningen
annandag pingst 1811 någonting sällsamt.
En hvitklädd flicka kom ensam roende i en
båt från Hofvermohållet. Sedan hon angjort båten,
gick hon med raska steg uppför höjden från
stranden till kyrkan. Bland den där utanför samlade
menigheten väckte hon stort uppseende. Hon hade
nämligen famnen full af löf och blommor.
Föga tycktes de många nyfikna och undrande
blickar, hvarmed hon möttes, bekymra henne. Hon
gick rakt på kyrkan, genom hvars port hon
försvann.
"Hvem är hon?" gick frågan från grupp till
grupp ute på kyrkovall. Men ingen kände henne.
Några af de modigaste följde henne emellertid
och stannade i vapenhuset för att se, hvad hon
tog sig före.
Vid altaret nedlade hon sin börda. Så
plockade hon till sig en liten del däraf och gick fram
-till altarbordet, på hvilket hon utbredde sin näsduk.
Lätt och vig hoppade hon upp därpå och begynte
kläda altarprydnaden med den vårens fägring, hon
medfört. Gröna kvistar stuckos in här och där,
och hvar och en af altarskåpets figurer fick något,
som passade honom. Jesus fick hennes enda ros.
Kring Arons staf slingrade hon en guirland af grönt.
Johannes Döparens kamelhårsklädnad försågs med
en gördel af hästhof, och Jungfru Maria fick en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
