Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
en gång till mig, "så måste man vara defekt endera
på omdömets eller ock på känslans vägnar. Kriget
är mänsklighetens förnedring. Det är dumt,
emedan äfven de mest afgörande s. k. segrar ingenting
afgöra. Det är brottsligt, emedan det strider mot
alla rättsbegrepp lika bestämdt som mot
kärleksbudet. Skolan till kriget är naturligtvis en bild af
kriget själft — en svag bild men tillräckligt
afskyvärd med all sin råhet, sin dumma uppfattning af
äran, sin despotism, sitt kryperi. Vore det ej för
att ha tillfälle att värksammare än annorledes få
tillfälle att bekämpa detta, vore det ej för
drömmen om bostället, fruktar jag att jag för längesedan
hängt uniformen på spiken. Men jag känner mina
vingar växa. I hela regementet är ingenting så
fruk-tadt som mina epigram. Naturligtvis finner jag det
löjligt, men sådana äro människorna. Äfven
lejonet sticker svansen mellan benen och kryper
baklänges, om en modig man vågar se det i ögonen.
Och dock är det nummer ett af rofdjuren".
"Fick du aldrig epigrammen med i brefven?"
frågade Gertrud.
"Nej, dylika efemerider äro ju mest sådana, att
man måste känna den personlighet de omhandla
för att förstå hvar snärten sitter. Men jag har
hans i tryck utgifna samling poesier, om ni vilja
höra några prof på hans epigram."
"Ja, tack", svarade Gertrud. Och Kerstin
glömde att se ointresserad ut.
Pastorn visste på pricken hvar han skulle taga
hvilken som hälst af sina många böcker, och han
var därför snart tillbaka hos sina åhörarinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
