Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
med ifver dyrkar mig, det nästan alltid händer.
Jag blir en lisa och en tröst
för mången gråhårstant, som fordom hade tänder.
Jag ofta visar mig bland dödar och gevär,
fast uti fredens lugn jag säkrast dyrkan vinner.
Fast man mig ofta stor och ofta liten finner,
kring hela jordens vidd jag likväl inrymd är,
och fast jag merendels för minsta tvång försvinner,
jag under bojans tyngd hos slafven vistas plär.
Om jag ej varit till, man aldrig kunnat skåda
den kvickaste satir, som Sverge äger än.
Fast löften ofta nog om mig och mitt får råda
är jag dock alra hälst den låga dygdens vän.
I ärans stolta hof bland kungar och de höga,
där myndigheten bor, jag föga trefnad har.
Igenom känsla, öra, öga,
jag alltid komma plär, men blir ej länge kvar.
"Jag vet lösningen", sade Gertrud.
Och så gissade hon något galet. Ett förnyadt
försök aflopp lika illa.
"Hjälp henne, du Kerstin", vände sig pastorn
till denna.
"Det är ju löjet, vet jag", svarade hon.
"Alldeles riktigt", betygade pastorn, som ej
vågade se på Gertrud. Han fruktade att den skalk,
som dikterat hennes misslyckade gissningsförsök,
satt för tydlig i hennes ögonvrå.
Men Kerstin var mycket stolt öfver sin seger.
"Den kommer att inbringa Georg många goda
mål mat", tänkte pastorn. Och så fortsatte han sin
berättelse:
Åren 1788, 89 och 90 deltog Georg i finska
kriget och fick altså på allvar pröfva, hvad det
blodiga handtvärket vill säga. Han kände i krigets
första skede mången gång god lust att söka en
anledning att få komma hem. Men sådant låter
sig blott med största svårighet göra. Han skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
