Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X.
c
"^valorna hade spått sant. Vädret var strålande.
Från prästgårdens fönster lyste Oviksfjällen
och Åreskutans snötinnar i guld — ja, i det blå
fjärran, halft ovärkligt som ett moln, stodo Syltopparna
på gränsen mot Norge, så klar var dagen.
"Louise har väl målarskrinet med?" frågade
Gertrud under vägen till båten.
"Hon glömmer aldrig något", svarade
Adlersparre. "Det är en intelligens, hvars spännkraft
aldrig slappas. Och aldrig gör hon något väsen
af sig ..."
"Jo", afbröt Gertrud "i ett fall — när det
gäller dig; när du skall framhäfvas, när du skall
förklaras, när du kan skyddas. Jag har aldrig
vetat att en människa så kan gå upp i en annan
som hon i dig".
"Det är kärleken, Gertrud lilla. Den kommer
nog i sinom tid till dig också".
"Men den kan aldrig komma till mig som den
kom till henne — du är ju en så märklig man,
och ..."
"Omständigheterna läto mig spela en viss roll,
men det skola vi ej tala om, ty det hör inte hit.
Kärleken fäster intet afseende vid personen, ty den
vill ingenting ha, endast ge".
"Det var en vacker förklaring; jag skall
komma ihåg den".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
