Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
som en helig eld i min barm! Tack, pappa, för
din oböjliga viljekraft, för ditt föredöme af
ordfasthet och af oräddhet, som varit såsom stål i
min arm, då jag behöft handla! Gode Gud, låt
mig aldrig behöfva upplefva något sådant som när
jag såg dig pappa, jätten, skakas af gråt vid den
kista, där mammas flickaktigt späda gestalt låg
utsträckt i dödens sömn! Men tack att jag fick
se det, att det så brändes in i barnets sinne, att
jag äger det fulla medvetandet om, att det är edert
sinsemellan så olika arf, som gör mig så rik. Må
jag kunna ge något däraf till vår lille gosse, ty då
vet jag, att han skall bli lycklig och en gång böja
knä på vår grafsten, såsom jag nu gör på er.
Pappa, jag känner ännu ditt slag på min axel, när
du gjorde mig så stolt med ditt: ’Det var duktigt!’
Mamma, jag känner ännu din kinds mjukhet, då
du tog mig i famn och kallade mig din egen gosse".
Och han böjde sig ner och kysste faderns och
moderns namn på griftehällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
