Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
din glada sång från dag till kväll
må lifva skog och dal och fjäll,
och var din egen herre.
Om genom missväxt, armod, nöd
din fröjd i gråt sig vänder,
sök ändå af din flit ditt bröd,
ej ur den rikes händer.
Gå till mitt kalla stoft och där
vid Gud och fosterlandet svär:
Jag snäll lik den. som hvilar här,
ta bröd af egna händer.
"Det är ju din visa Georg — ur ’Läsning’?*
sade Louise, när bifallet tystnat.
"Ja, inte riktigt min; jag har bara öfversatt
den".
"Men inte har jag vetat förr, att det fans
melodi till den".
"Inte jag häller".
"Det är en gammal slagdänga, hvars ton jag
ändrat om lite, så att den passade", sade Anders
Olofsson.
"Den passar värkligen", sade Adlersparre. "Den
har samma anda som visan själf. Gertrud tecknar
nog ner melodien, om jag ber vackert".
"Ja, så. .."
Ett skrik hördes nedifrån vägen på andra
sidan kyrkan. Allesamman reste sig upp.
Adlersparre var först nere på vägen.
En man kom körande med ett till ytterlighet
utmärgladt hästkreatur, som han oafbrutet
misshandlade med en stor piska.
Adlersparre stälde sig med utsträckta armar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
