- Project Runeberg -  Befriaren /
70

(1903) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70

ansikte med stora ögon lutadt öfver läktarskranket.
’Om någon toge henne ifrån mig, då skulle jag dö’.
Och nu får han det mod, han aldrig förut ägt.
När de komma ut i den tidiga morgongryningen,
tager han hennes hand, och de vandra ensamma
bort på vägen, och där säger han henne, huru kär
hon är honom. Och hon svarar, att han varit alla
hennes hjärtas tankar sedan barndomslekens dagar.
Så begynna de arbetssträfvet tillsammans. Ibland
är det tungt, och då gå de hit för att finna honom,
som bjöd välkomna alla dem, som arbeta och äro
betungade. Ibland kommer han emot dem med
öppna armar. De få gömma sina hufvuden i hans
klädnad och omarma hans knän. Och då gå de
strålande därifrån, ty de känna, att hans ok är
ljufligt och hans börda lätt. Ibland möter han
dem icke utan har hans plats inkräktats af en
flint-hård teolog, som dundrar fram en rad obegripliga
spetsfundigheter, hvaraf de blott förstå, att Gud är
vred på dem. De gå bort, och deras hjärtan äro
färdiga att brista. Så där förrinner lifvet. De bli
äldre och äldre. Snart är deras hår hvitt. Deras steg
bli mer och mer staplande, men oftare och oftare
komma de hit. Lifvet med dess sträfvanden och
strider, hvila och glädje blir mer och mer
betydelselöst för dem eftersom de nalkas vägmålet.
Så ringa klockorna en söndag, och den vigda
jorden faller på den svarta kistan. Och gammelmor
står där med tårlösa ögon. Men nu brister hennes
hjärta. Och nästa gång klockorna ringa, redes
hennes sista hviloläger bredvid makens ... Så har
den gamla kyrkan följt generation efter generation.
Ingen vet, såsom hon, huru lifvet är soligt eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:39:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/befriaren/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free