Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
molntungt, rikt eller fattigt. Men ingen vet häller,
såsom hon, om den nåd, som varar evinnerligen".
Det var tyst en stund. Allas ögon hängde
fast vid pastorns ansikte.
"Tack, Nils, för din improviserade predikan",
sade Adlersparre. "Så menar jag, att ordet skall
utläggas. Drömde du i våra gossår om, att du så
vackert skulle få förvärkliga ditt lifshopp?"
"Å, ett sådant ringa kall som mitt..."
"Hvad är stort och hvad är litet, när därpå
lägges en annan måttstock än små människors?"
svarade Adlersparre. "Störst är den, som gjort det
bästa han förstått och det mesta han förmått".
"Störst är den, som gjort det bästa han
förstått och det mesta han förmått", upprepade
Gertrud. Hon slogs af dess sanning och fann det så
vackert, att just han sade det, som utfört en större
gärning än någon annan nu lefvande svensk man.
Och det gjorde henne så glad, att Nils därigenom
växte inför henne.
"Tack, Nils", sade Louise, "nu ville jag inte
måla den gamla kyrkan annat än i aftonbelysning".
Och under det bilden flöt fram ur hennes
pensel, tyckte hon sig ha ett lefvande väsen
framför sig. Luften genljöd af mässesång, af orgelspel
och af mjuka ord om den nåd, som varar
evinnerligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
