Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
"Ja", svarade Adlersparre.
"Hur var det?" frågade Louise. "Tala om
det, är du snäll!"
"Pappa var en ifrig fiskare. Förr hade han
varit en lika ifrig jägare, men från detta grymma
nöje hade han måst afstå sedan hans sjuklighet
gjort honom mindre rörlig. Jag tänkte ibland i
mitt barnsliga sinne, att djuren i skogen hos vår
Herre åt honom utvärkat podagern, så att de skulle
få fred för sin värste fiende. Hvad de i så fall
vunno, gick emellertid ut öfver fiskarne. Han
kunde sitta halfva dagar nere vid stranden, och
jag, som måste vara med för att bära fiskkorgen,
höll på att ledas ihjäl åt detta för ett ungdomligt
sinne tålamodspröfvande göra. Det var värre än
att sitta i kyrkan, du Nils,.. En gång var det
en stor fisk som tycktes trotsa pappas hela
fångstskicklighet. Han loverade fram och tillbaka, nöp
lite smått i kroken och släpte den. På så sätt
skrämde han också bort andra, som till äfventyrs
voro lystnare på betet och icke så bra förstodo att
akta sig för detsamma. Pappa blef mer och mer
ond — så frodas våra lägre passioner under detta
barbariska ’nöje’. Bäst det var upptäckte pappa,
att han icke hade något bete als på kroken —
kanske hade han sutit med blanka kroken länge.
Och nu vardt han ännu mera ond. Jag skrattade
invärtes åt hans missöde på samma gång jag
visste, att den minsta småsak nu kunde bringa
hans sinne i uppror. ’Sätt på en ny mask!’ befalde
han och slängde refven till mig. ’Nej, det kan
jag icke, pappa’, svarade jag. — ’Kan inte —
skulle det vara någon konst?’ — ’Jag kan inte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
