Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
I en tom fönsterglugg, sattes det hemifrån
medförda stallfönstret. Spiseln var föga annat än
en stenrös. En stor lafve var slåtterfolkets
syskonbädd. För husfadern och husmodern fans en
väggfast säng. På en utbygnad å vinden lågo barnen.
Vid flyttningen till fäbodarna fick en ko —
eller, om hushållet var stort, ett par — stanna vid
gården. Denna ko, "hemkon", fick också följa
med på slåttern. En ladugårdsbygnad var
sam-manbygd med slåttstugan.
Under slåttern åt man föga kokad mat. Kall
gröt med mjölk var hufvudrätten. En väldig låda
bröd — tunnbrödet är så skrymmande — medfördes
alltid. För öfrigt bestod födan af spickekött, smör
och ost.
Slåtterfolket från Hofvermo hade inhysts i en
granngårds slåttstuga medan gästerna befunno sig
på platsen.
Adlersparre och pastorn bodde i själfva stugan,
Louise och Gertrud på vinden.
Dagarna voro vackra, och alla njöto detta
naturlif i fulla drag. De båda herrarne deltogo
ibland i slåttern, damerna i räfsningen.
För Adlersparre var det hufvudsaken att få
träffa samman med bönderna — sin ungdoms
bekanta, med hvilka han i pojkåren haft många
duster. Bland jämnåriga var han då den starkaste,
och det var knapt någon af dem, som icke hade
något minne af kragtag med honom.
Det gjorde Louise godt att höra gamla gubbar
tala erkänsamt om Adlersparres far.
"Gamle Adlersparre var vår vän", sade en
pigg sjuttiofemåring. "Han lärde oss många nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
