Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
"Där har du en ny yttring af
personlighetens-makt", anmärkte Adlersparre till sin hustru.
"Hur är det med flickan?" frågade Louise.
"Hon kommer sig, fastän hon är illa åtgången.
Nu sofver hon inne i storstugan, och där får jag
också gå till hvila, om jag vill."
"Du skall altså inte följa med hem?"
"Nej, jag känner, att min plats är här. Om
Nils behöfver någon hjälp, fins ju ingen, som kan
ge honom det så bra som jag."
Adlersparre och Louise tänkte på detsamma i
det de sågo på hvarandra.
Förstod hon?
Ja, hon som i den dagsklara sommarnatten satt
och såg efter de bortgående, hon förstod.
Det var dessa sjuka, som fingo ge henne
lösningen på hennes känslors gåta.
När Nils bräkte dem sitt offer, var det som om
ett täckelse rifvits från hennes ögon. Hon älskade
honom!
Så mycket, som varit henne dunkelt eller
oförståeligt, trots att hon grubblat därpå i långa nätter,
blef henne nu klart på några ögonblick.
Nu förstod hon, hvarför hon vandrade ut i den
förtrollade världen medan hon satt och hörde
honom predika annandag pingst. Hon kände det som
om han personligen talade till henne med Höga
visans språk, där kärleken fått ljufvare ord än nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
