Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Hon skyndade till sängen. Den sjuka hade
tydligen smärtor, och Gertrud baddade hennes panna
med friskt vatten.
"Du är bra snäll", sade den sjuka, som hette
Brita och var läskamrat till Gertrud. "Han därinne
är också bra snäll. Om inte han varit, skulle jag
kanske dött af mormors tilltag."
"Han är som en präst värkligen skall vara",
svarade Gertrud med värme.
"Skall du gifta dig med honom?"
Gertrud såg förvånadt på henne. Hvarifrån fick
denna flicka, som hon ej sett på ett par år, en
sådan fråga?
"Det trodde vi alla flickor, då vi gingo och
läste."
"Hur kunde ni tro det?"
"Vi tänkte, att han uppfostrade dig sådan han
ville ha dig åt sig. Och så rädd om dig var han."
"Tyckte du det?"
"Det såg man väl".
"Inte kan man gifta sig med en, som är så
mycket äldre".
"Du pratar! En pojke kan ju bli hvad som
hälst, men en karl blir det han är. En pojke kan
få lust att vara ute på både dryckeslag och
lekstugor, men en karl lockas inte af sådant där — han
blir hemma. En karl blir ju inte på långt när sä
gammal som vi — bara vi fått barn, så är det
med oss som att vända en hand. Barnen och
huset bli hela vår värld. När vi äro fyrtio år
känna vi oss som gummor — det kommer sig af
barnen, som vi ha så mycket att göra med — ■
men en karl är då ung till sinnet. Passade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
