Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVII.
1 I ertrud hade lofvat Brita att stanna i
graföls-gården tils den gamla blifvit bortburen.
Utan det hade dagarne blifvit ödsliga för Brita, och
någon skötsel hade icke als kommit i fråga.
Slåttstugans invånare kommo då och då och
hälsade på, ibland Nils ensam, ibland Adlersparre
och Louise, ibland alla tre på en gång.
Nils var fåordig och dröjde blott korta stunder.
Var det döden, som stämt honom till allvar?
Gertrud skulle så gärna velat fråga, om hon blott vågat.
Och hvarför vågade hon icke? Det visste hon icke
själf.
Det stora lugn, som bredt sig öfver hela
hennes varelse, då hon förstod, att hon älskade Nils,
var borta. Nu var hon ännu oroligare än någonsin.
Ä, det var icke oro, som bemäktigade sig henne —
det var ångest. Älskade Nils henne eller skulle
han komma att göra det? Och hvad skulle det
vara, som kom honom att älska henne?
En afton kom Adlersparre ensam upp till henne.
Louise var bortbjuden till ett af bondhustrurna från
Hofvermo by ordnadt gille i en af slåttstugorna,
och pastorn hade gått att besöka en sjuk.
Genast flög det genom henne: "Jag skall fråga
honom 1" Men huru göra det så, att han ej anade
afsikten? A, inte kunde det falla honom något
sådant in som att hon tänkte på Nils!
Hur hon funderade och funderade, fann hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
