Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
ka® inte längre gå och höra dig tigga för ditt hjärta
— det där stora, varma, präktiga hjärtat, som
förtjänar att få alt, hvad det begär. Sätt dig nu här
bredvid mig, här på stenen, och säg mig hur detta
altsammans marterar dig, så skall jag nog finna
någon råd för dig."
Gertrud fick tårar i ögonen.
"Du förstår då ... "
"... att det gäller Nils, ja. Louise förstod det
nästan strax hon fick se dig. Det var oss blott
ovisst, om du var på det klara med dig själf. Men
det är du ju?"
Hon nickade.
"Sedan gilleskvällen?"
Hon nickade ånyo.
"Då ha vi gissat rätt."
"Hur kunde ni gissa det?"
"Genom att se på dig; genom att..."
"... genom att se midt genom mig. Ty det
tror jag, att du gör nu."
"Det är tur för dig, att jag kunnat göra det
så mycket som fallet varit hittils. Annars hade du
nog blifvit gåendes där med din vånda."
"Ja, tack, tack skall du ha! Jag har lättare
för att tala med dig än med Louise — med en af
mitt eget kön. Kan du säga mig, hur det kommer
till, du som förstår alt mellan himmel och jord?"
"Det är så enkelt att förstå. Det är just
därför, att jag är af motsatt kön."
"Men hur kan du förstå det?" satte hon ett
par förvånade ögon i honom.
"Du vill ju ytterst ha reda på, hvad han känner,
hur han resonerar. Det får du naturligtvis lättast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
