Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
att se pojkens förskräckelse. Ännu då vi slutat
vårt kvällsmål hade pojken icke återkommit. ’Nu
går jag’, sade Gertrud. ’Killingen har naturligtvis
kommit tillsammans med getterna från Fjällhalsens
fäbodvall, och det kan den enfaldige pojkstackaren inte
räkna ut. Jag går dit upp’. Hon lär väl snart vara
tillbaka".
"Jag går att möta henne".
"Du får lof att äta litet först".
"Jag vet inte..."
"Har det blifvit så angeläget nu? Du har annars
just inte sprungit i vägen för henne på senaste tiden".
Adlersparre kom i detsamma in i fäboden.
"Nu skall jag väl taga dig i lite noggrannare,
ögonsikte. Har du fått något fett, regalt pastorat?"
"Mycket mer, mycket bättre ... Jag har lärt
förstå, att jag får äga Gertrud".
"Ser man på! Ändtligen! Den finaste tös i
universum — näst min egen — bjuder sin ungdom,
sin skönhet åt en gubbstofil, som egentligen borde
vara tacksam för att få kyssa marken, där hon går
fram. Och han tar inte emot! Jag har sällan hört
talas om något skamlösare. Hon sörjer däröfver,
det enfaldiga barnet, ty hon vet inte, att hon kunde
få tjugo på hvart finger; hon tror, att han är den
ende man i världen. Fast han ser det, smälter inte
den isklump han bär på den plats, där andra
människor pläga ha sitt hjärta. Hon får bli tokig,
dränka sig eller göra hvad hon behagar. Men så
ångrar han sig, och i samma stund han gjort det,
träder han fram och pretenderar på, att hon skall falla i
hans armar. Tänk om också hon skulle ångrat sig!"
"Georg, du menar väl inte..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
