Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
"Att Gertrud har ändrat mening? Nog skulle
]ag finna det vara den naturligaste sak i världen.
Och åtminstone förtjänade du att stekas vid sakta
eld en god tid bortåt. Vore jag i hennes kläder,
skulle du få ödmjuka dig ordentligt, innan jag toge
dig till godo — ifall jag gjorde det als. Och hälst
läte jag dig gå. Ty det vore, hvad du värkligen
förtjänade".
Adlersparres föreställningskonst var så stor, att
icke ens pastorn i denna stund kunde afgöra, om
han värkligen var ond eller blott skämtade.
"Ja", tillade Louise, "skall jag säga min
mening, så inte tror jag det förbättrade din sak, att
du ej gåfve dig tid invänta ett lägligt tillfälle för
att tala vid henne. När en så ung flicka som
Gertrud lär känna kärleken, vaknar kvinnan i henne
med ett slag. En sådan sorg som den Gertrud
genomgått mognar henne på några dagar lika
mycket som eljes årslånga erfarenheter, hvilka
icke gripa hennes väsens rötter i den grad som
kärleken. Under de första dagarne visade Gertrud
oförbehållsamt sin sorg — hon var det naiva
barnet, som icke förmådde eller icke brydde sig om att
kaschera sig. På de sista dagarne däremot har
hon ..."
"Du också!" afbröt pastorn henne. Äfven hon
hade altså märkt det! Höll Gertrud på att glida
från honom! Blef han tvungen att börja kämpa
för att återvinna hvad han förspilt? Gud i
himmelen, det vore väl ej för sent?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
