Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXII.
r-^astorn hade kommit hem trött och förtviflad.
I Fjällhalsen fans Gertrud icke — det var tre
dagar sedan hon gjort besök där. Han hade då gått
till Mårdsbodarna, men icke häller där fans hon eller
kunde man lemna någon upplysning om henne.
Han hade ropat i skogen hvar han gått fram,
och ekot svarade, men ingen annan.
Han ville båda upp fäbodvallens alla
invånare för att gå skallgång efter henne, och Louise
hade all möda i världen att förmå honom att
uppskjuta värkställandet af detta förslag tils man finge
se, huru det ginge med Georgs spaningar.
Nu stodo de framför brasan, och Louise sökte
lugna honom men hade därvid klen framgång.
Alla hans tankar voro ute i skogen. Till ljuden
där utifrån lyssnade han vida mer än till
hennes ord.
"Min hvita killing, som jag låtit gå vill",
jämrade han sig.
Plötsligt spratt han upp och störtade ut.
Louise ansträngde sina hörselorgan alt hvad
hon kunde men kunde ingenting annat höra än
ljudet af hans steg. Å, jo! Det var
Gertruds röst!
Pastorn sprang emot Adlersparre och Gertrud
och mötte dem ett stycke upp i skogen.
På Gertruds gång, på skimret öfver hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
