Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - II. Augsburgska bekännelsen - Del I. De förnämsta trosartiklarna - Tjugonde artikeln. Om goda gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då nu denna lära om tron, hvilken bör vara den
förnämsta läran i kyrkan, under så lång tid varit okänd — såsom alla
nödgas erkänna, att om rätt färdigheten genom tron den
djupaste tystnad rådt i predikningarna, medan endast läran om
gärningarna drifvits i församlingarna —, så hafva de våra på
följande sätt undervisat församlingarna om tron:
För det första, att våra gärningar icke kunna försona Gud
eller förtjäna syndernas förlåtelse och nåd och
rättfärdiggörelse, utan detta få vi endast genom tron, då vi tro, att vi
upptagas till nåd för Kristi skull, hvilken ensam är satt till
medlare och nådastol, genom hvilken Fadern varder försonad. Den
som därför förtröstar på att genom sina gärningar förtjäna nåd,
han föraktar Kristi förtjänst och nåd och söker utan Kristus med
mänskliga krafter en väg till Gud, ehuru Kristus om sig själf
har sagt i Joh. 14:6: »Jag är vägen, sanningen och lifvet.»
Denna lära om tron afhandlas allestädes hos Paulus; Ef.
2:8 »Af nåden ären I frälsta genom tron, och det icke af eder,
Guds gåfva är det; icke af gärningar» o. s. v.
Och på det att ingen må söka undanflykter genom att
föregifva, att vi hafva uttänkt någon ny tolkning af Paulus, så
har (såsom vi vilja visa) denna sak fädernas vittnesbörd för
sig. Augustinus försvarar sålunda med många skrifter nåden
och rättfärdigheten genom tron mot gärningarnas förtjänster.
Likaså lärer äfven Ambrosius i boken »De vocatione gentium»
(Om hedningarnas kallelse) och annorstädes. Sålunda säger
han i De vocatione gentium: »Återlösningen genom Kristi
blod föraktades och de mänskliga gärningarnas förtjänst vore
icke ringare än Guds barmhärtighet, ifall rättfärdiggörelsen,
hvilken sker genom nåd, skulle tillräknas de föregående
gärningarna, så att den icke vore en skänkt gåfva utan lön för arbete.»
Och ehuru denna lära (om rättfärdiggörelsen genom tron)
föraktas af de oerfarna och okunniga, erfara dock gudfruktiga
och förskräckta samveten, att hon medför ganska mycken tröst,
emedan samvetet icke kan vinna frid genom några gärningar,
utan endast genom tron, då det visst och stadigt förlitar sig på
att för Kristi skull hafva en försonad Gud, såsom Paulus lärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
