Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - II. Augsburgska bekännelsen - Del II. Artiklar, i hvilka uppräknas de missbruk, som hafva afskaffats - V. (Tjugusjätte artikeln.) Om åtskillnad på mat (och andra späkningslagar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i^ISBBRUK, SOM HAFVA AFSKAFFATS.
49
och församlingarnas lärare kräfva dylika gärningar såsom en
nödvändig gudstjänst för att förvärfva nåd, och de injaga stor
bäfvan hos samvetena, om något underlåtes. Af denna mening
om människostadgarna hafva i kyrkan stora olägenheter följt.
För det första har därigenom ställts i skuggan läran om
nåden och den rättfärdighet, hvilken genom tron vinnes, som
är den förnämsta delen af evangelium och som allra mest bör
i kyrkan framträda och öfverväga, på det att Kristi förtjänst
må varda väl kunnig, och tron, hvilken tror att synderna för
Kristi skull förlåtas, må ställas högt öfver gärningarna.
Därför vinnlägger sig ock Paulus synnerligen om denna punkt och
skjuter undan lagen och människostadgarna för att visa, att
den kristna rättfärdigheten är något annat än detta slags
gärningar, nämligen tron, hvilken tror, att synderna af nåd
förlåtas för Kristi skull. Men denna Pauli lära har blifvit nästan
alldeles undertryckt genom människostadgar, hvilka hafva
alstrat den meningen, att man genom åtskillnad på mat och
dylik slags gudstjänst borde förtjäna nåd och rättfärdighet. I
boten har ingenting nämnts om tron, utan endast dessa
tillfyllestgörande gärningar hafva plägat framhållas; i dem syntes
hela boten bestå.
För det andra hafva dessa människostadgar ställt Guds
bud i skuggan, emedan människostadgarna satts högt öfver
Guds bud. Hela kristendomen ansågs bestå i iakttagande af
vissa helgdagar, kyrkobruk, fastor och klädedräkt.
Iakttagandet af dylikt har man gifvit det allra ärofullaste namn, i
det man sagt det utgöra det andliga lifvet eller det
fullkomliga lifvet. Däremot har man intet pris tillagt Guds bud med
afseende på stånd och kallelse, såsom att en familjefader
uppfostrar 1) ar nen, att en moder föder barn, att en furste regerar
staten; sådant har man ansett vara världsliga och ofullkomliga
gärningar, vida underlägsna de nämnda utmärkta
iakttagelserna (af vissa stadgar). Och denna villfarelse har i liög grad
plågat gudfruktiga samveten, hvilka hafva sörjt öfver att de
förde ett ofullkomligt lif, då de lefde i äktenskap, voro
överhetspersoner eller beklädde andra borgerliga ämbeten, och med
4 —110630. B ens ow, Svenska kyrkans bekännelseskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
