Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - II. Augsburgska bekännelsen - Del II. Artiklar, i hvilka uppräknas de missbruk, som hafva afskaffats - VI. (Tjugusjunde artikeln.) Om klosterlöften - VII. (Tjuguåttonde artikeln.) Om den kyrkliga makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
, AUGSBURGSKA BEKÄNNELSEN.
tenskap, öfvergifvit skötandet af statens angelägenheter och
gält i kloster. De hafva kallat detta att fly världen och
uppsöka ett lefnadssätt, som mera behagar Gud, och de hafva icke
insett, att Gud bör tjänas i de bud, som han själf har gifvit,
och icke i bud, som äro uttänkta af människor. Ett godt och
fullkomligt lefnadskall är det, som grundar sig på Guds bud.
Härom är det nödvändigt att människorna undervisas och
förmanas.
Före detta har äfven Gerson klandrat munkarnas
villfarelse med afseende på fullkomligheten, och lian betygar, att
på hans tid var det ett nytt talesätt, att klosterlifvet skulle
vara fullkomlighetens tillstånd.
Så många ogudaktiga meningar låda viel klosterlöftena,
nämligen att de rättfärdiggöra, att de äro den kristliga
fullkomligheten, att de iakttaga såväl råden som buden, att de
medföra öfverloppsgärningar. Då allt detta är falskt och
grundlöst, gör det löftena ogiltiga.
VII. TJUGUÅTTONDE ARTIKELN.
Om den kyrkliga makten.
Många meningsutbyten hafva ägt rum angående
biskoparnas makt, och på ett olämpligt sätt hafva några härvid
sammanblandat den kyrkliga makten och det världsliga
regementet. Genom denna falska sammanblandning hafva mycket
stora krig och mycket stora oroligheter uppstått, i det att
påf-varna, stödjande sig på nycklarnas makt, icke blott hafva
instiftat nya gudstjänster och genom förbehåll af vissa fall35
med hårda bannlysningar betungat samvetena, utan äfven
hafva försökt att bortgifva världsliga riken och afsätta kejsare.
Dessa fel hafva långt före detta i kyrkan klandrats af
gud-fruktiga och lärda män. Därför hafva de våra varit tvungna
att till samvetenas tröst uppvisa skillnaden emellan den
kyrkliga makten och det världsliga regementet, och de hafva lärt,
att bådadera på grund af Guds bud böra samvetsgrant vördas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
