Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - II. Augsburgska bekännelsen - Del II. Artiklar, i hvilka uppräknas de missbruk, som hafva afskaffats - VII. (Tjuguåttonde artikeln.) Om den kyrkliga makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 , AUGSBURGSKA BEKÄNNELSEN.
är på grund af denna öfvertygelse som människostadgarnas
antal i kyrkan har vuxit nästan i oändlighet, medan däremot
läran om tron och rättfärdigheten genom tron undertryckts;
därför hafva småningom allt flera helgdagar fastställts, fastor
påbjudits, nya ceremonier och nya sätt att hedra helgonen
instiftats, emedan de, som gifvit upphof till sådant, mena sig
genom dessa gärningar förtjäna nåd. Så hafva ock fordom
lagarna om botöfningar tilltagit i antal, hvaraf vi ännu se vissa
spår i tillfyllestgörelserna.
Upphof sm ännen till människostadgarna handla jämväl i
strid mot Guds bud, då de låta synden bestå i (förbjuden)
mat, i (icke-iakttagandet af vissa) dagar och dylikt samt
betunga församlingen med lagträldom, såsom borde bland dq
kristna för att förtjäna rättfärdiggörelsen finnas en gudstjänst
lik den levitiska, hvilkens ordnande Gud skulle hafva
uppdragit åt apostlar och biskopar. Så skrifva nämligen några, och
påfvarna synas till en del vara förvirrade genom den mosaiska
lagens föredöme. Härifrån stamma dessa (samvets)bördor, att
det skulle vara dödssynd att på helgdagar arbeta med sina
händer, äfven om det sker utan att anstöt gifves, att det skulle
vara dödssynd att försumma de kanoniska timmarnas böner,36
att visst slags mat skulle orena samvetet, att fastor äro verk,
som försona Gud, att synd i vissa förbehållna fall icke kan
förlåtas annat än genom dens myndighet, hvilken gjort
förbehållet,35 medan dock själfva den gamla kyrkolagen icke
talar om något förbehåll med afseende på skulden, utan endast
med afseende på det af kyrkan pålagda straffet.
Hvarifrån hafva väl biskoparna rätten att pålägga
församlingarna dessa människostadgar till att snärja samvetena, då
Petrus Apg. 15: 10 förbjuder att »på lärjungarnas hals lägga
ett ok», då Paulus 2 Kor. 13: 10 säger, att »dem är gifven makt
till uppbyggande och icke till nedrifvande»; hvarför öka de
då synderna genom dessa människostadgar?
Men nu har man klara vittnesbörd, hvilka förbjuda att
stifta dylika människostadgar för att förvärfva nåd, eller
såsom nödvändiga till saligheten. Paulus säger Kol. 2: 16, 20:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
