Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Första artikeln. Om arfsynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
AUGSBURG SK A BEKÄNNELSENS APOLOGI.
ulan såsom af en lifegen kvinna trälar födas, så måste de
förblifva i (träldoms)tillståndet icke på grund af sin naturs fel
utan för moderns olyckas skull. För att nu visa att en sådan
gudlös mening icke behagar oss, hafva vi omnämnt den onda
begärelsen, hafva i all välmening kallat den en sjukdom samt
framhållit, att människans natur ifrån födelsen cir fördärfvad
och behäftad med synd.
Men vi hafva icke blott talat om den onda begärelsen utan
tillika sagt, att människan saknar gudsfruktan och tro. Skär
let hvarför vi tillagt detta är, att de skolastiska lärarna
förringa arfsynden, i det att de icke rätt förstå den af
kyrkofäderna gifna definitionen. De tala om »fornes»40 såsom en
egenskap hos kroppen, och, då de på sätt och vis äro rätt barnsliga,
uppställa de spörsmålet, huruvida människan ådragit sig
denna sjukdom genom äpplets gift eller genom ormens andedräkt,
samt om den förvärras genom bruk af läkemedel. Med
frågor af detta slag hafva de undanskymt själfva hufvudsaken,
och när de därför tala om arfsynden, säga de intet om den
mänskliga naturens vida svårare lyten, nämligen att hon icke
känner Gud, föraktar Gad, är utan gudsfruktan och förtröstan
på Gud, hatar Guds dom, flyr den dömande Guden, förtörnas
på Gud, misströstar om Guds nåd, sätter sin förtröstan blott
på de ting, som hon ser för sina ögon o. s. v. På dessa sjukliga
brister, som allra mest stå i strid med Guds lag, gifva
skola-stikerna icke akt, utan de tillskrifva fastmer den mänskliga
naturen obrutna krafter till att älska Gud öfver allting samt
hålla Guds bud äfven med afseende på handlingarnas väsende
(deras innersta syfte och bevekelsegrund), och de se härvid
icke, att de motsäga sig själfva. Ty att med egna krafter
kunna älska Gud öfver allting och hålla Guds bud, hvad är det
väl annat än att äga den ursprungliga rättfärdigheten? Och
om nu den mänskliga naturen skulle äga dessa stora krafter, så
att den genom sig själf kunde älska Gud öfver allting, såsom
skolastikerna med tillförsikt försäkra, hvari skulle väl då
arfsynden bestå? Och hvartill skulle Kristi nåd behöfvas, om vi
kunde rättfärdigas genom vår egen rättfärdighet? Och hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
