Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Första artikeln. Om arfsynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
AUGSBURG SK A BEKÄNNELSENS APOLOGI.
ten hafva bestått i icke endast ett rätt förhållande emellan
kroppens olika egenskaper (samt häraf följande frihet från
lidande och död), ntan äfven i ägandet af sådana gåfvor som en
fullkomligare kännedom om Gud, gudsfruktan, förtröstan på Gud,
eller i hvarje fall en rätt sinnesbeskaffenhet och förmåga till
det sagda. Härom vittnar Skriften, då den säger människan
vara skapad till likhet med Gud. Ty hvad vill väl detta säga,
om icke att hos henne i afbild fanns en vishet och rättfärdighet,
hvarigenom hon fattade Gud och i hvilken liksom Guds eget
ljus lyste, d. v. s. människan ägde sådana gåfvor som kunskap
om Gud, gudsfruktan, förtröstan på Gud och dylika. Så
förklara äfven Irenæus och Ambrosius gudslikheten, och den
sistnämnde säger bland annat härom: Till likhet med Gud är
icke den själ skapad, i hvilken icke Gud städse är. I
Efeser-brefvet (5: 9) och Kolosserbrefvet (3: 10) säger äfven Paulus
gudslikheten bestå i kunskap om Gud, rättfärdighet och
sanning. Longobardus41 tvekar icke heller att säga, att den
ursprungliga rättfärdigheten är själfva den gudslikhet, som af
Gud blifvit människan förlänad. Yi anföra här de gamles
meningar, som ingalunda motsäga Augustinus’ tolkning af
gudslikheten.
När sålunda den gamla definitionen säger arfsynden
bestå i bristen på rättfärdighet, så utsäges därmed icke blott att
människans lägre krafter icke lyda henne, utan hon
frånkännes ock kunskap om Gud, förtröstan på Gud, gudsfruktan och
kärlek till Gud eller förmågan härtill. De ifrågavarande
teologerna förklara ju för öfrigt i skolorna, att det sagda icke hos
människan kan finnas utan nådens särskilda gåfvor och
bistånd. För att man må förstå saken, nämna vi nu just dessa
gåfvor: kunskap om Gucl, gudsfruktan och förtröstan på Gud.
Det är sålanda uppenbart, att den gamla definitionen utsäger
alldeles detsamma som vi, då vi frånkänna människan
gudsfruktan och förtröstan, d. v. s. icke blott själfva saken utan
äfven gåfvan och förmågan därtill.
Alldeles detsamma är innebörden af den definition, som
vi finna hos Augustinus, hvilken plägar bestämma arfsynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
