Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Andra artikeln. Om rättfärdiggörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM RÄTTFÄRDIGGÖRELSEN.
85
är, förvirra de på det bedröfligaste sätt denna lära, fördunkla
Kristi lära och välgärningar och beröfva gudfruktiga samveten
den i Kristus gifna trösten. Men för att dels anföra
bekräftande stöd för vår bekännelse och dels vederlägga våra
motståndares invändningar, måste vi börja med att förutskicka något,
så att man kan förstå, hvarifrån såväl motståndarnas som vår
egen lära härleder sig.
Hela Skriften kan indelas i tvenne hufvudstycken:
lagen och löftena. Några ställen framställa nämligen för oss
lagen, andra löftet om Kristus, i det att antingen utlofvas, att
Kristus skall komma och vi skola få syndernas förlåtelse,
rättfärdiggörelse och evigt lif för hans skull eller ock Kristus
själf, sedan han kommit, i evangelium lofvar oss syndernas
förlåtelse, rättfärdiggörelse och evigt lif. Här mena vi nu med
lagen Tio Guds bud, hvarhelst de än må förekomma i den
heliga Skrift. Om ceremoniallagen och de borgerliga stadgarna
hos Moses tala vi däremot för närvarande icke.
Af dessa båda stycken uttaga nu våra motståndare lagen,
emedan människan af naturen med sitt förstånd i någon mån
kan fatta lagen — Gud har ju ock skrifvit samma lag i
hennes hjärta — och genom lagen söka de nu vinna syndernas
förlåtelse och rättfärdiggörelse. Men Tio Guds bud kräfver icke
blott de utvärtes borgerliga verk, som förnuftet i någon mån
kan göra, utan de kräfva äfven andra, som gå vida utöfver
hvad förnuftet förmår, nämligen att rätt frukta Gud, rätt
älska Gud, rätt åkalla Gud, rätt vara förvissad om att Gud
hör våra böner, samt förbida Guds hjälp i döden och allahanda
pröfningar; slutligen kräfva de ock att vi lyda Gud i döden
och under alla pröfningar, så att vi icke fly dem eller vilja
draga oss undan, då Gud pålägger dem.
Här hafva skolastikerna följt filosoferna och lära blott
om förnuftets rättfärdighet, d. v. s. utvärtes gärningar, och
falskligen påstå de dessutom, att förnuftet kan utan den helige
Andes hjälp älska Gud Öfver allting. Ty så länge
människosjälen är i ostörd ro och icke känner Guds vrede eller Guds dom,
kan hon inbilla sig att hon vill älska Gud och för hans skull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
