Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Andra artikeln. Om rättfärdiggörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
90
AUGSBURG SK A BEKÄNNELSENS APOLOGI.
gör eder fria, så blifven I verkligen fria. Yi kunna alltså icke
genom förnuftet befrias från synderna och förtjäna syndernas
förlåtelse. I Joh. 3: 5 står ock skrifvet: Utan en varder född på
nytt af vatten och ande, kan han icke komma in i Guds rike,
Är det nu för oss nödvändigt att genom den helige Ande
pånyttfödas, så gör förnuftets rättfärdighet oss icke rättfärdiga
inför Gud och uppfyller icke heller lagen. Rom. 3: 23 säger:
De äro alla utan berömmelse inför Gud, d. v. s, de sakna en
från Gud stammande visdom och rättfärdighet, hvarigenom vi
kunna hafva kännedom om Gud och förhärliga honom.
Likaledes heter det i Rom. 8: 7, 8: Köttsligt sinne är fiendskap
emot Gud, emedan det icke är Guds lag underdånigt, icke
heller kan vara det. Men de som äro köttsligt sinnade kunna icke
behaga Gud. Dessa vittnesbörd äro så klara, att de icke kräfva
något skarpare förstånd, utan — för att begagna Augustinus’
egna ord i detta sammanhang — endast en uppmärksam åhörare.
Om det köttsliga sinnet är fiendskap emot Gud, så älskar det,
för visso icke Gud. Om det icke kan underkasta sig Guds lag,
kan det icke älska Gud. Om det köttsliga sinnet är fiendskap
emot Gud, syndar köttet, äfven då det gör utvärtes oklanderliga
gärningar, ja om det icke kan underkasta sig Guds lag, så
syndar det för visso, om det äfven gör i människors ögon utmärkta
och lofvärda gärningar. Våra motståndare se endast på den
andra taflans bud, som innehålla den utvärtes rättfärdighet,
som förnuftet förstår. Nöjda härmed, anse de sig uppfylla Guds
lag. Men de se icke på den första taflan, som bjuder, att vi skola
älska Gud, att vi skola orubbligt tro, att Gud vredgas öfver
synden, att vi skola rätt frukta Gud och vara fullt öfvertygade om
att Gud bönhör oss. Men utan den helige Ande är människans
själ antingen söfd i säkerhet, så att den föraktar Guds dom,
eller ock flyr den för straffet och hatar den dömande Guden,
samt lyder alltså icke den första taflan. Emedan sålunda
förakt för Gud, tvifvel på hans ord, hans hotelser och löften
vidlåder den mänskliga naturen, synda människorna för visso äfven
då, när de utan den helige Ande göra (i världens ögon) hedervärda
gärningar, ty de göra dessa med ett ogudaktigt hjärta-, och så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
