Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Tredje artikeln. Om kärleken och uppfyllandet af lagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
AUGSBURGSKA BEKÄNNELSENS APOLOGI.
ningar än åt dem, som tillhöra den första taflan. Och om
kärleken gör oss fullkomliga, så behöfva vi alltså icke Kristus
såsom försonare, ty tron omfattar endast Kristus såsom
försonare. Men detta kan på intet sätt vara Pauli mening, ty
han tillåter aldrig, att Kristus såsom försonare uteslutes. Han
talar sålunda icke här om den personliga fullkomligheten, utan
om hela församlingens fullkomlighet. Därför säger han ock,
att kärleken är ett band eller en sammanknytning för att
därmed angifva, att han talar om förbindandet eller förenandet af
församlingens många medlemmar sinsemellan. Ty likasom i
hvarje familj eller i hvarje rike enigheten måste underhållas
genom ömsesidiga tjänster, och friden icke kan upprätthållas,
om icke människorna ömsesidigt öfverse ined och förlåta
hvarandras fel, så bjuder här Paulus, att det i församlingen skall
finnas kärlek, som upprätthåller endräkten, som, där så
behöfves har fördrag med brödernas mer sträfva sätt, som
öfverser med en del mindre fel, så att icke församlingen må
splittras i skilda grupper, hvaraf sedan kan uppstå hat,
partibildningar och lärovillfarelser.
Endräkten måste ock ovillkorligen sprängas sönder, när
biskoparna antingen pålägga folket alltför tunga bördor eller
icke taga hänsyn till folkets svaghet. Likaledes uppstå
splittringar, när människor alltför hårdt döma om lärarnas lif eller
på grund af en eller annan liten förseelse förakta sin lärare
och därför söka sig så väl en annan lära som andra lärare.
Däremot bevaras fullkomligheten, d. v. s. församlingens enhet,
när de starka hafva fördrag med de svaga, när folket
öfverser med en eller annan brist i sina lärares lif samt biskoparna
hafva förlåtelse för menighetens svaghet. Alla visa mäns
böcker äro fyllda med sådana föreskrifter om att öfva
billighet, så att vi i all vår umgängelse här i lifvet för den allmänna
fridens skull må förlåta hvarandra mycket. Härom gifver
ock Paulus såväl på detta ställe som äfven annars ofta
föreskrifter. Af oförstånd draga våra motståndare sålunda af
ordet »fullkomlighet» slutsatsen, att kärleken skulle
rättfärdig-göra, ehuru Paulus här talar om den allmänna enigheten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
