Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Tredje artikeln. Om kärleken och uppfyllandet af lagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
AUGSBURGSKA BEKÄNNELSENS APOLOGI.
nad mellan dem, som få frälsningen, och dem, som icke få den,
är det nödvändigt att fasthålla, att vi frälsas genom Guds
barmhärtighet. När vi säga detta sålunda utan någon
förklaring, synes det kanske orimligt. Ty inför domstol och inför
mänsklig dom är rätten eller skulden viss men barmhärtigheten
däremot något ovisst. Men inför Guds dom förhåller det sig
helt annorlunda. Ty här har barmhärtigheten ett klart och
visst löfte ja en befallning af Gud. Ty evangelium är
egentligen en sådan befallning, som bjuder att vi skola tro, att Gud
är oss för Kristi skull nådig. Ty icke sände Gud sin Son i
världen för att döma världen, utan på det att världen skulle
varda frälst genom honom. Den som tror på honom, han
varder icke dömd (Joh. 3: 17 f.) Så ofta det talas om
barmhärtigheten bör man sålunda tillägga tron på löftet. Och denna tro
föder ett visst hopp, emedan den stöder sig på Guds ord och
befallning. Skulle hoppet stödja sig på gärningarna, då vore
det för visso osäkert, ty gärningarna kunna, såsom vi
ofvan sagt, aldrig bringa samvetet till ro. Det är äfven just
denna tro som utgör åtskillnaden mellan dem, som vinna frälsning
och dem som icke vinna frälsning. Tron gör åtskillnaden
emellan värdiga och ovärdiga, ty det eviga lifvet är utlofvadt åt cle
rättfärdiggjorda, och tron rättfärdiggör.
Men här skola våra motståndare nog åter ropa och säga,
att goda gärningar icke alls behöfvas, om de icke förtjäna det
eviga lifvet. Dessa lögnaktiga påståenden hafva vi förut
vederlagt. Det är för visso nödvändigt att göra goda gärningar.
Vi säga, att det eviga lifvet är utlofvadt åt de rättfärdiggjorda.
Men de, som vandra köttsliga vägar, de kunna icke behålla
hvarken tron eller rättfärdigheten. Därför rättfärdiggöras
vi, på det att vi såsom rättfärdiga må börja göra goda
gärningar och lyda Guds lag. Därför pånyttfödas vi och få den
helige Ande, på det att det nya lifvet må hafva nya gärningar,
nya böjelser, gudsfruktan och kärlek till Gud, afsky för den
onda begärelsen o. s. v. Den tro, om hvilken vi tala, den
framträder i boten, och under goda gärningar, under frestelser och
anfäktelser bör den stärkas och växa, på det att vi må vinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
