Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Tredje artikeln. Om kärleken och uppfyllandet af lagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
AUGSBURGSKA BEKÄNNELSENS APOLOGI.
kallas en »lön», därför att det ovillkorligen måste förtjänas
genom goda gärningar. Härpå kunna vi kort och enkelt svara, att
Paulus i Rom. 6: 23 kallar det eviga lifvet en gåfva, emedan vi
genom den oss för Kristi skull skänkta rättfärdigheten varda
Guds barn och Kristi medarfvingar, såsom Johannes säger: Den
som tror på Sonen, han har evigt Uf (Joh. 3: 36). Augustinus
och många af hans efterföljare hafva sagt: Gud kröner sina
gåfvor i oss. Det står ock skrifvet: Eder lön skall vara stor i
himmelen (Luk. 6: 23). Om våra motståndare nu finna detta
motsägande, så må de själfva utreda det. Men de äro föga
rättvisa domare, ty ordet gåfva utelämna de samt förbigå äfven
själfva grunden till den föreliggande frågan, och de uttaga
endast ordet lön, som de mycket illa förklara icke blott i strid
mot Skriften utan äfven mot vanligt språkbruk. De draga
nämligen den slutsatsen, att, emedan ordet »lön» nämnes, så
äro våra gärningar ett slags lösepenning, för hvilken Gud är
oss skyldig det eviga lifvet. De äro sålunda värda nåden och
det eviga lifvet och behöfva hvarken barmhärtighet eller
medlaren Kristus eller tro. Denna slutledningskonst är helt och
hållet ny. Yi hafva här ordet »lön», och alltså behöfva vi
icke medlaren Kristus och icke heller att genom tron få tillträde
till Gud för Kristi skull och icke för våra gärningars skull.
Men hvem ser icke, att detta är utan sammanhang? Yi vilja
icke här tvista om ordet »lön», utan frågan är, huruvida våra
goda gärningar i och för sig äro värda nåden och det eviga
lifvet, eller om de blott för trons skull, som omfattar
medlaren Kristus, behaga Gud? Yåra motståndare tillskrifva
våra gärningar icke blott att vara värda nåden och det eviga
lifvet, utan de föregifva äfven att det finnes
öfverloppsför-1 jänster, som man ka.n skänka åt andra och så rättfärdiggöra andra,
såsom när munkarna sälja sina förtjänster åt andra. Enligt
Chrysippus’51 föredöme komma de med en dylik mängd
vidun-derligheter blott därför att de höra ordet »lön». Det talas om
lön, alltså hafva vi gärningar, som utgöra ett pris, för hvilket
vi hafva rätt till lön; alltså behaga våra gärningar i ock för
sig och icke för medlaren Kristi skull Gud. Och då den ene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
