Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Femte artikeln. Om boten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
190
AUGSBURGSKA - BEKÄNNELSENS APOLOGI.
allt ändlösa spörsmål, hvilka inga teologer någonsin kunnat
tillfredsställande besvara. Folket har aldrig kunnat fatta
själfva saken eller inse, hvad som förnämligast hör till en
sådan bot, genom hvilken samvetsfrid kan vinnas. Må någon
af våra motståndare framträda och säga, när syndernas
förlåtelse gifves. Gode Gud, huru stort har icke mörkret varit!
Man är tveksam om, huruvida syndernas förlåtelse gifves på
grund af »ofullkomlig ånger» (attritio, d. v. s. sorg öfver
synden, emedan man fruktar straffet) eller »fullkomlig ånger»
(contritio, d. v. s. en af kärleken till Gud följande afsky för
synden). Men skulle nu syndernas förlåtelse gifvas för
ångerns skull, hvartill behöfdes då aflösningen, och hvad
innebär nycklarnas makt, om synden redan är förlåten? Här
göra de sig mycken möda och nedsätta i sin ogudaktighet
nycklarnas makt. Andra inbilla sig, att genom nycklarnas makt
förlåtes icke skulden, utan de eviga straffen förbytas till
timliga. På så sätt skulle denna i sig själf så ytterst välgörande
makt vara icke ett lifvets och den helige Andes ämbete utan
ett vredens och straffets. Andra, som äro mer försiktiga,
föregifva att genom nyckelmakten förlåtas synderna inför
församlingen men icke inför Gud, hvilket äfven är en fördärflig
villfarelse, ty om nycklarnas makt icke tröstar oss inför Gud,
hvad är det då, som skall gifva samvetet frid? Men de lära
ock — hvad som är ännu mer orimligt — att vi genom vår
ånger förtjäna nåden. Yill nu någon här fråga, hvarför icke
Saul och Judas samt andra sådana, hvilka dock plågats af en
fruktansvärd ånger, hafva vunnit nåd, så borde man svara,
genom att hänvisa till tron och evangelium samt att Judas icke
har trott och icke har fattat nytt mod genom evangelium och
Kristi löfte. Det är just tron, som visar skillnaden emellan
Judas’ ånger och Petri. Men våra motståndare svara med att
hänvisa till lagen och säga, att Judas icke har älskat Gud
utan endast fruktat för straffet. Men när skall ett förskräckt
samvete, särskildt under en rätt allvarlig, sann och stor ångest,
sådan den beskrifves i psalmerna och profeterna och som
förvisso de omvända hafva erfarit, när skall det kunna afgöra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
