Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Femte artikeln. Om boten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BOTEN.
191
om det fruktar Gud för hans egen skull, eller om det flyr för de
eviga straffen? Dessa djupa själsrörelser, de kunna väl i ord
och begrepp åtskiljas, men i sig själfva äro de icke så skilda
från hvarandra som dessa älskliga sofister inbilla sig. Yi
vädja här till alla rättskaffens och förståndiga människors
omdöme. De skola utan tvifvel erkänna, att dessa våra
motståndares läror äro i högsta grad tillkrånglade och virriga. Och
det är dock här fråga om den allra viktigaste sak, om själfva
kärnpunkten af evangelium, nämligen om syndernas förlåtelse.
Hela denna lära om de frågor, för hvilka vi nu redogjort, är
hos våra motståndare uppfylld af villfarelse och skrymteri,
och den ställer Kristi välgärning, nycklarnas makt och trons
rättfärdighet helt och hållet i skuggan.
Detta gäller nu om den första punkten, och hur skall det
blifva, när vi komma till skriftermålet? Huru mycket bekymmer
hafva de icke där med afseende på det ändlösa uppräknandet
af synder, ehuru dessa till stor del äro sådana, som hafva
begåtts emot människostadgar. Och för att så mycket mer
plåga gudfruktiga hjärtan föregifva cle, att detta uppräknande
skulle vara ett gudomligt bud. Och medan de kräfva detta
uppräknande under förevändning af ett Guds bud, så tala de
däremot mycket lamt om aflösningen, som verkligen är af Gud
bjuden. De föregifva, att själfva sakramentet (nämligen botens
sakrament) genom den blotta yttre handlingen, och utan någon
god viljeriktning hos den som går till skriftermålet, medför
nåd. Om tron, som omfattar aflösningen och tröstar
samvetet, nämnes ingenting. Detta är i sanning att, såsom ett
ordstäf lyder, vända sig bort från Guds hemlighet.
Det återstår nu det tredje stycket om tillf yllest gör elserna.
Här äro deras påståenden i allra högsta grad virriga. De
föregifva, att de eviga straffen förvandlas till skärseldsstraff och att en
del af dessa förlåtas genom nycklarnas makt, men från det
åter måste man friköpa sig genom godtgörelser. De tillägga
ytterligare, att godtgörelserna måste vara öfverloppsgärningar,
och dessa låta de bestå i utförandet af en mängd dåraktiga saker,
såsom pilgrimsresor, radband och dylikt, som Gud icke har be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
