Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Sjätte artikeln. Om skriftermål och godtgörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SKRIFTERMÅL OCH GODTGÖRELSE.
221
dä den frestar oss (till förtviflan). Ty såsom Guds vrede
öf-vervinnes genom tron på Kristus, så är det ock genom tron på
Kristus vi öfvervinna döden, såsom Paulus säger i 1 Kor.
15: 57: Gud vare tack, som gifver oss segern genom vår Herre
Jesus Kristus! Han säger icke: som gifver oss segern, om vi
gentemot döden ställa våra egna tillfyllestgörelser. Våra
motståndare framställa onyttiga tankar och beräkningar om
skuldens efterskänkande och inse icke, att i och med skuldens
efterskänkande befrias hjärtat genom tron på Kristus från Guds
vrede och den eviga döden. Därför, emedan Kristi död är en
tillfyllestgörelse för den eviga döden, och emedan våra
motståndare själfva erkänna, att deras godtgörelseverk äro sådana
gärningar, som vi icke äro skyldiga att göra utan af
människostadgar påbjudna verk, om hvilka Kristus i Matt. 15: 9 säger,
att de äro en fåfäng gudstjänst, kunna vi tryggt påstå, att de
af kyrkolagen stadgade godtgörelserna icke på grund af något
Guds bud äro nödvändiga för skuldens, de eviga straffens eller
skärseldsstraffens efterskänkande.
Men våra motståndare invända, att vedergällningen eller
straffet är nödvändigt för boten, emedan Augustinus säger, att
boten är en straffande vedergällning o. s. v. Vi medgifva, att i
boten en vedergällning eller ett straff nödvändigt måste finnas,
men icke såsom en förtjänst eller lösepenning, hvilket våra
motståndare föregifva godtgörelserna vara, utan såtillvida som
boten verkligen innesluter en vedergällning i den meningen att
pånyttfödelsen är ett beständigt dödande af vårt gamla väsende.
Detta är väl uttryckt af Scotus,60 då han säger boten liksom i
sig innehålla ett straff. Men om hvilket straff, om hvilken
vedergällning talar Augustinus? För visso om det verkliga
straffet, den verkliga vedergällningen, nämligen ångern och
samvetsångesten. Icke heller utesluta vi här det köttets utvärtes
dödande, som åtföljer verkliga själskval. Men mycket misstaga
sig våra motståndare, om de mena de af kyrkolagen stadgade
godtgörelserna vara i högre mening straff än hjärtats verkliga
ångest. Det är i högsta grad dåraktigt att så vränga ordiet
»straff» att man hänför det till de tomma godtgörelserna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
