Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Sjätte artikeln. Om skriftermål och godtgörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SKRIFTERMÅL OCH GODTGÖRELSE.
223
det att vi må uppstå helt och hållet nya. För den, som dör
i tro och som genom tron öfvervunnit dödens fasa, finnes nu
icke heller dödens udd och icke känslan af Guds vrede, såsom
Paulus säger i 1 Kor. 15: 56: Dödens udd är synden, och
syndens kraft är lagen. Denna syndens kraft, denna förnimmelse
af vreden är, så länge den varar, ett verkligt straff, medan
döden utan denna förnimmelse af vreden egentligen icke är
något straff. Vidare höra de i kyrkolagen stadgade
godtgörel-serna icke till dessa straff, ty våra motståndare säga ju, att
genom nyckelämbetet en del af straffen efterskänkas, ja enligt
deras mening kan nyckelämbetet efterskänka både
godtgörel-serna och de straff, för hvilka godtgörelserna skulle ske. Det
är ju uppenbart att icke de hemsökelser, som drabba alla
människor, kunna af nyckelämbetet borttagas. Och ville de, att
det skall förstås med afseende på dessa straff, hvarför tillägga
de då, att man måste godtgöra i skärelden.
De anföra emot oss såsom exempel Adam och David,
hvilken senare straffades för äktenskapsbrott. På grund af
dessa exempel uppställa de en allmän regel, att emot hvarje
särskild synd svara vissa timliga straff i och för syndernas
förlåtelse. Vi hafva redan förut sagt, att äfven de heliga utstå
straff, som äro verkade af Gud. De utstå sålunda ångern eller
samvetsångesten, och de utstå äfven andra, alla människor
drabbande hemsökelser. Så utstå några också särskilda för exemplets
skull dem af Gud pålagda straff, men dessa straff höra icke
under nyekelämbetets myndighet, ty detta kan hvarken
pålägga eller efterskänka dem, utan dem pålägger och borttager
Gud utan nyckelämbetets förmedling.
Icke heller kan man uppställa en allmän regel, att emedan
David pålades ett särskildt straff, så måste det utom cle
allmänna hemsökelserna finnas ett visst annat straff, nämligen
skäxseldens, där vissa olika grader motsvara hvarje enskild
synd. Hvar lär väl den heliga Skrift, att vi icke kunna befrias
från den eviga döden annat än genom ett dylikt vederlag af
vissa straff utom de allmänna hemsökelserna? Tvärtom lär
Skriften ständigt och jämt, att vi få syndernas förlåtelse af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
