Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - (Om Augsburgska bekännelsens sextonde artikel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
AUGSBURGSKA - BEKÄNNELSENS APOLOGI.
vinterns och sommarens växling, såsom varande gudomliga
ordningar. Evangelium förbjuder hvarje enskild hämnd, och
Kristus inskärper detta så ofta i syfte att apostlarna icke skulle
mena sig böra rycka den världsliga makten från dem, som
innehade den — såsom judarna drömde om att i Messiasriket
skulle ske — utan att de skulle veta, att de borde lära om det
andliga riket men icke förändra den bestående världsliga
ordningen. Därför förbjudes den enskilda hämnden icke såsom blott
genom ett råd utan genom en befallning i Matt. 5: 89 och Hom.
12: 19. Den offentliga vedergällningen däremot, som sker
genom öfverhetens ämbete, afrådes icke, utan befalles och är ett
Guds verk enligt Pauli ord i Hom. 13: 1 ff. Till denna
offentliga vedergällning höra nu, såsom olika arter, domar, straff, krig
och fälttåg. Det är väl bekant huru orätt många författare
dömt om dessa saker, emedan de varit fångna i den villfarelsen
att evangelium förkunnade ett utvärtes, nytt, klosterartadt
styrelsesätt, och de hafva icke insett, att evangelium bringar våra
hjärtan den eviga rättfärdigheten, men med afseende på det yttre
godkänner den bestående borgerliga ordningen.
Det är ock en alltigenom grundlös mening, att den kristna
fullkomligheten skulle bestå i att icke besitta enskild egendom,
ty den kristna fullkomligheten består icke i förakt för borgerlig
ordning, utan den består i hjärtats sinnesriktning, i en stor
gudsfruktan och tro, såsom ju Abraham, David och Daniel,
ehuru de hade stora ägodelar och stor makt, icke voro mindre
fullkomliga än några eremiter. Men munkarna hafva genom
detta utvärtes skrymteri fördunklat människornas ögon, så att
de icke se, hvaruti den sanna fullkomligheten består. Huru
högt hafva de icke prisat egendomsgemenskapen såsom
någonting evangeliskt. Men dylika loftal hafva en stor fara med
sig, i synnerhet som de långt ifrån öfverensstämma med den
heliga Skrift. Ty Bibeln bjuder icke, att all egendom skall
vara gemensam, utan när det i tio Guds bud 2 Mos. 20: 15 heter:
Da skall icke stjäla, så göres det åtskillnad emellan den enes
och den andres egendom och befalles, att hvar och en skall
behålla sitt. Wiclef var fullständigt vanvettig, då han påstod att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
