Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Nionde artikeln. Om åkallan af helgonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ÅKALLAN AF HELGONEN.
255
För öfrigt medgifva ä.fven vi, att änglarna bedja för oss.
Det finnes nämligen ett vittnesbörd därom i Sak. 1: 12, där
ängeln beder: Herre Sebaot, huru länge skall det dröja, innan
du förbarmar dig öfver Jerusalem? Men äfven om vi angående
helgonen medgifva, att liksom de lefvande bedja för hela
kyrkan i allmänhet, torde de äfven i himmelen bedja för kyrkan i
allmänhet, så hafva vi dock i Skriften intet vittnesbörd om att
de aflidna bedja med undantag af den dröm, som är hämtad
ur Makkabeernas andra bok (2 Makk. 15: 14).
Men låt vara att helgonen bedja för kyrkan, däraf följer dock
icke att de skola åkallas, och vår bekännelse påstår endast, att
Skriften icke lär, att helgonen skola åkallas eller att vi skola
bedja dem om hjälp. Men då hvarken någon befallning, något
löfte eller något exempel angående åkallan af helgonen kan ur
den heliga Skrift anföras, följer häraf, att samvetet icke kan
hafva någon visshet om denna åkallan. Men då bönen bör
framgå af tron, huru skola vi kunna vëta att Gud gillar denna
åkallan? Och huru skola vi utan något den helig*a Skrifts
vittnesbörd kunna veta, att helgonen förstå de enskildas böner?
Några tillskrifva helgonen en gudomlig makt, nämligen att
kunna se våra hjärtans outtalade tankar. De hafva olika
meningar om morgonandakt och aftonandakt, kanske därför att
de äro i tvifvel om, huruvida helgonen höra dem om morgonen
eller aftonen. Detta uppdikta de icke för att bevisa helgonen
heder, utan för att försvara sina inbringande sätt att åkalla
helgonen. Intet kan af våra motståndare anföras emot det
skäl, som vi angifvit, att då intet vittnesbörd om denna åkallan
finnes i Guds ord, kan man icke försäkra någon om att helgonen
förstå vår åkallan, eller, om de nu ock skulle förstå den, att
Gud gillar densamma. Därför borde våra motståndare icke
söka tvinga oss till något som är ovisst, emedan en bön utan
tro icke är någon bön. När cle åter åberopa kyrkans exempel,
så är det ju kändt, .att denna plägsed i kyrkan är ny, ty om ock
de gamla bönerna omnämna helgonen, så åkalla de dem dock
icke. Likväl är äfven denna nya åkallan i kyrkan något helt
annat än en åkallan af de enskilda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
