Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Trettonde artikeln. Om klosterlöften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KLOSTERLÖFTEN.
311
lian till sig klosterförestånclaren för att tala med honom om
sin sjuklighet. Men då klosterföreståndaren, upptänd af
fari-seiskt nit, började anklaga honom för hans lära, underlät han
att tala om sin sjuklighet och sade suckande, att han för Kristi
skull ville med tålamod fördraga de oförrätter han fick lida,
då han ingenting hade skrifvit eller lärt, som kunde vara
skadligt för klosterväsendet, utan endast gjort föreställningar med
afseende på uppenbara missbruk. »Men en annan», sade han,
»skall år 1516 komma, hvilken skall förgöra eder och som I
icke skolen kunna motstå.» Just denna mening om
munkväldets undergång och samma årtal hafva sedan hans vänner
äfven funnit af honom skrifvet bland andra anteckningar i hans
förklaringar till några ställen i Daniels bok. Äfven om först
händelserna själfva kunna lära oss, huru stor tilltro man bör
sätta till dessa hans ord, så finnas dock andra tecken ännu
säkrare än dessa siareord, hvilka hotande båda en förändring
i fråga om munkarnas välde. Det är nämligen allmänt bekant,
huru mycket hyckleri, ärelystnad och girighet, som råder i
klostren, huru mycken okunnighet samt på okunnighet
beroende grym ofördragsamhet, huru mycken fåfänglighet i deras
predikningar samt i deras uttänkande af ständigt nya sätt att
locka till sig penningar. Och där finnas äfven andra laster,
som vi här icke ens vilja nämna. Och ehuru klostren fordom
varit skolor, där man undervisade i den kristna läran, så
hafva de nu försämrats såsom från guld till järn eller såsom
Platos kubiska förhållande (nämligen emellan harmoniskt
samljudande toner) fördärfvas till missljud, hvilket Plato säger
båda undergång.78 De rikaste klostren föda endast en hop
sysslolösa människor, som där under den falska
förevändningen af fromhet frossa på de allmosor, som i kyrkan allmänt
upptagas. Men Kristus talar varnande om, att om saltet mister
sin sälta, duger det blott till att utkastas och nedtrampas af
människorna (Matt. 5: 13). Därför sia munkarna själfva
genom sitt lefnadssätt om det öde, som väntar dem. Härtill
kommer äfven ett annat tecken, nämligen att de på flera ställen äro
upphofsman till att så många rättskaffens människor dräpas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
