Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Fjortonde artikeln. Om den kyrkliga makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
AUGSBURG SKA BEKÄNNELSENS APOLOGI.
gån, till hvilka utan tvifvel Gud ser och lyssnar. För honom
skolen I en gång aflägga räkenskap för eder förvaltning.
Men ehuru vi i denna artikel af vår bekännelse hafva
sammanfattat flera punkter, svara våra motståndare härpå
ingenting annat än att biskoparna hafva makt att regera, tvinga till
rättelse och styra sina undersåtar till den eviga salighetens
mål, samt att till regeringsmakten hör ock med nödvändighet
makten att döma, bestämma, stadga och förordna om det, som
befordrar och leder till detta mål. Dessa äro
vederläggningsskriftens egna ord, med hvilka våra motståndare undervisa oss
om, att biskoparna äga myndighet att utgifva lagar, hvilka
tjäna till att vinna det eviga lifvet. Detta är den föreliggande
tvistefrågan.
Men man måste i kyrkan fasthålla den läran, att vi af nåd
för Kristi skull genom tron mottaga syndernas förlåtelse. Och
man måste likaledes fasthålla den läran, att människostadg^ar
äro onyttiga gudstjänster. Därför får man icke låta hvarken
synd eller rättfärdighet bestå i mat, dryck, klädedräkt och
dylikt, hvars bruk Kristus velat lämna oss fritt, då han säger:
Icke det som går in i munnen orenar människan (Matt. 15: ll).
Paulus säger ock i Rom. 14: 17: Guds rike är ieke mat och
dryck. Därför hafva biskoparna ingen makt att stifta några
stadgar utom evangelium för att genom dessa förtjäna
syndaförlåtelse, liksom om de skulle vara gudstjänster, som af Gud
skulle godkännas såsom en rättfärdighet, och hvilka betunga
samvetena, emedan man menar det vara en synd, om de icke
hållas. Allt detta lär oss redan ett enda ställe i
Apostlagärningarna, där apostlarna säga, att hjärtan renas genom tron
(Apg. 15: 9 f.), och därefter förbjuda de att pålägga något ok
samt visa, huru farligt detta är och huru stor deras synd är,
som lägga bördor på församlingen. Hvarför fresten I då nu
Gud? säga de. Dessa ljungande ord förskräcka dock icke våra
motståndare, som med all makt försvara människostadgar och
ogudaktiga meningar.
De hafva ju ock förut förkastat den femtonde artikeln, i
hvilken vi häfdat, att människostadgar icke förtjäna syndernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
